Våren är här och nya föl ser dagens ljus för första gången. Ett lika roligt som svårt bestyr kan vara att namnge sina nya tillskott. Travhästar kan ha de mest fantastiska namn och vissa uppfödare är riktigt påhittiga, när det kommer till vad man ska välja för namn till sitt föl, vilket det sen ska bära resten av sitt liv. Jag vet inte om vi hör till den kategorin direkt, men de vi har fött upp har i alla fall fått namn med ett visst mått av konstruktiv eftertanke.
Vi har två egna uppfödningar i vår ägo. Och båda är således döpta av oss.
Odile Kiro. Min frus förslag helt och hållet. Odile kan lätt leda tankarna till hennes far Moe Odin, vilket förvisso är en del av sanningen, men långt ifrån hela. Det var aldrig något snack om vad hon skulle heta. Kolsvart utan tecken. Fallen som sagt efter Moe Odin. Lägg därtill att min fru har en bakgrund som balettdansös. Namnet var givet. Odile. Efter den svarta svanen i Svansjön. Kiro är sedan vårt uppfödarnamn efter mitt civila yrke, jag jobbar som kiropraktor.
Katla Kiro. Även här ville min fru ha ett ord med i namngivandet. Fallen efter Lome Elden som hon är, så ville vi ha något som associerades med eld, flammor, gnistor osv. Katla är född i början av juni 2010. Den minnesgode kommer ihåg att 2010 var våren då vi lärde oss ordet "askmoln", efter alla utbrott som den isländska vulkanen Eyjafjallajökull hade. Hustruns förslag blev därför Eyjafjallajökull Kiro. Här utnyttjade jag emellertid min vetorätt. Efter lite googlande hittade jag namnet på en vulkan som är förknippad med ovan nämnda och dennes namn var är Katla. Att Katla också är namnet på den eldsprutande draken i Bröderna Lejonhjärta gjorde inte att valet av namn på vår fölunge blev direkt svårare.
Mitt favoritnamn av alla fyndiga namn på travhästar är en Menhammaruppfödning,
ett sto undan Ain't That Love:
Hillary Clinton.
Jerker.
måndag 31 mars 2014
söndag 30 mars 2014
Banjobb med Katla Kiro
Igår lördag var jag in till banan för snabbjobb med Katla. Moder Natur begränsar för närvarande våra träningsmöjligheter hemmavid, då får man böja sig för henne, koppla på finkan och åka iväg.
Katla har allt sedan starten av sin karriär haft mer och mindre aktionsproblem och koden för att knäcka dem har jag ännu inte hittat. Och jag har min själ letat och gör det fortfarande. Det är klart att man kan kanske vänta, låta henne växa klart, vänta ännu mer, ta det lugnt, avvakta, ge henne tid, släppa på bete osv, men det ligger mig inte riktigt för. Jag vill, om min häst har talang och kapacitet för det, vara med i de största unghästloppen och då finns inte tid att vidta nämnda åtgärder. Punkt slut. Och eftersom Katla har ovanstående egenskaper och jag har de ambitioner jag har, så blir träningen därefter.
Jag tycker att det är viktigt att få ut så mycket som möjligt av varje givet träningspass. Då Katla tappar lite rytm när hon inte orkar hålla ihop travet, så försöker jag kombinera en belastning av hjärtat och musklerna utan att gå över den gräns som gör att löptekniken blir lidande samtidigt som jag vill blanda in högt tempo också. Alltså, jag vill att hon efter passet ska ha blivit lämpligt trött, både avseende hjärtat och de olika muskelfibrerna i skelettmuskulaturen, samtidigt som hon ska ha sprungit så fort som möjligt.
Hon fick igår springa 3000m. 1.48 första 1000, 1.42 andra 1000 och 1.30 sista tusen. Jag tror att jag med ett sådant jobb har uppnår avsedd effekt.
Och tron är ju ytterst elementär inom travsporten. Man måste tro, i bästa Matrixanda, på det man håller på med. Dessutom kan ju tron som bekant försätta berg. Och kan den det, ska det väl åtminstone kunna leda till en och annan seger på travbanan. Därmed inte sagt att det sistnämnda är enklare än det förstnämnda. Åtminstone känns det inte så vissa dagar.
Jerker.
Katla har allt sedan starten av sin karriär haft mer och mindre aktionsproblem och koden för att knäcka dem har jag ännu inte hittat. Och jag har min själ letat och gör det fortfarande. Det är klart att man kan kanske vänta, låta henne växa klart, vänta ännu mer, ta det lugnt, avvakta, ge henne tid, släppa på bete osv, men det ligger mig inte riktigt för. Jag vill, om min häst har talang och kapacitet för det, vara med i de största unghästloppen och då finns inte tid att vidta nämnda åtgärder. Punkt slut. Och eftersom Katla har ovanstående egenskaper och jag har de ambitioner jag har, så blir träningen därefter.
Jag tycker att det är viktigt att få ut så mycket som möjligt av varje givet träningspass. Då Katla tappar lite rytm när hon inte orkar hålla ihop travet, så försöker jag kombinera en belastning av hjärtat och musklerna utan att gå över den gräns som gör att löptekniken blir lidande samtidigt som jag vill blanda in högt tempo också. Alltså, jag vill att hon efter passet ska ha blivit lämpligt trött, både avseende hjärtat och de olika muskelfibrerna i skelettmuskulaturen, samtidigt som hon ska ha sprungit så fort som möjligt.
Hon fick igår springa 3000m. 1.48 första 1000, 1.42 andra 1000 och 1.30 sista tusen. Jag tror att jag med ett sådant jobb har uppnår avsedd effekt.
Och tron är ju ytterst elementär inom travsporten. Man måste tro, i bästa Matrixanda, på det man håller på med. Dessutom kan ju tron som bekant försätta berg. Och kan den det, ska det väl åtminstone kunna leda till en och annan seger på travbanan. Därmed inte sagt att det sistnämnda är enklare än det förstnämnda. Åtminstone känns det inte så vissa dagar.
Jerker.
lördag 29 mars 2014
Ängslilja 4-ever
Det är med hästar som med folk. Några lär man sig aldrig tycka om, en del kan man med tiden lära sig att gilla och med vissa känns det helt rätt med från första stund.
Ängslilja tillhör definitivt den sistnämnda kategorin. Lagom snäll, lagom kaxig, tillgiven mot människor, nyfiken och kontaktsökande gentemot andra hästar. Hon har en tuff period i sitt liv just nu, då våra andra hästar är allt annat än imponerade av att det tillkommit en snorunge i deras tighta gäng, men det blir nog bra med den saken vad det lider hoppas jag.
Lilja har fått börja ta ett par stapplande steg mot den annalkande inkörningsperioden. Testat huvudlag, sele, svanskappa osv.
Idag var det dags för den första tömkörningen och den avklarades med beröm godkänt. Vi brukar tömköra i ca två veckor och sen sätter vi för en vagn. Vi har som målsättning att man ska kunna köra hästen utan ledhjälp innan sista april, för att sedan köra så mycket som möjligt under maj månad och därmed anser vi att inkörningen är avklarad. Därefter blir det förhoppningsvis någon form av bete ett par månader och påbörjande av den "riktiga" grundträningen i slutet av sommaren.
Erfarenhetsmässigt så har detta koncept fungerat väldigt bra och jag ser ingen anledning att tro att det inte kommer att göra det också med Ängslilja.
Igår släppte vi ihop alla våra fyra hästar för första gången och förväntade oss det sedvanliga rangordningsuppgörandet. Av det blev dock intet. Däremot hände något ytterst märkligt. Direkt som vi släppte ihop dem, tog sig Ängskalla an Ängslilja som vore det hennes eget föl. Lilja sökte på samma sätt skydd hos Kalla som vore det hennes egen mor. Hon försökte till och med få sig en mjölkslurk från hennes spenar. Och det var knappt att Kalla ens reagerade på det. Så istället för att bli utstött inledningsvis, så fick Lilja sig en fostermor till livs. Det märkliga och besynnerliga med den här historien är att Ängskalla är helsyster med Ängsliljas mamma, om det nu på nåt sätt spelar in.
You'll never know. Och ingen annan heller.
Jerker.
Ängslilja tillhör definitivt den sistnämnda kategorin. Lagom snäll, lagom kaxig, tillgiven mot människor, nyfiken och kontaktsökande gentemot andra hästar. Hon har en tuff period i sitt liv just nu, då våra andra hästar är allt annat än imponerade av att det tillkommit en snorunge i deras tighta gäng, men det blir nog bra med den saken vad det lider hoppas jag.
Lilja har fått börja ta ett par stapplande steg mot den annalkande inkörningsperioden. Testat huvudlag, sele, svanskappa osv.
Idag var det dags för den första tömkörningen och den avklarades med beröm godkänt. Vi brukar tömköra i ca två veckor och sen sätter vi för en vagn. Vi har som målsättning att man ska kunna köra hästen utan ledhjälp innan sista april, för att sedan köra så mycket som möjligt under maj månad och därmed anser vi att inkörningen är avklarad. Därefter blir det förhoppningsvis någon form av bete ett par månader och påbörjande av den "riktiga" grundträningen i slutet av sommaren.
Erfarenhetsmässigt så har detta koncept fungerat väldigt bra och jag ser ingen anledning att tro att det inte kommer att göra det också med Ängslilja.
 |
| Ängsliljas första tömkörning |
You'll never know. Och ingen annan heller.
Jerker.
fredag 28 mars 2014
Nöjd med gårdagen
 |
| Odile Kiro och undertecknad på Bodentravet |
Odile skötte sig nästan perfekt i gårdagens breddlopp i Boden. Lugn start och position i andraspår längst bak i fältet genom första svängen. Ytterst nära galopp på första bortre men jag lyckades parera, den gången. Nästa gång vi närmade oss samma kritiska punkt, dvs bortre långsidan, så råkade jag blinka och gungan var ett faktum. Ställde sig dock 600 kvar, sprang ifatt fältet och nöp en matlapp. Underkant 1.26 sista 500 så hon är på gång. När hon en vacker dag låter bli att ta de där hoppsastegen, så kommer jag att ta dem istället, för då skulle jag tro att hon är hon är med på det ädlaste av foton. Det som tas när målsnöret sprängs.
Ängskalla var åter sig själv efter diverse utrustningsändringar. Tung inledning, tredjespår runt första kurvan fram till dödens. Blev sittande där resten av loppet och drog fram vinnaren. Själv tog hon en säker bronspeng på ett nytt tangerat rekord och, bäst av allt, med full fart över mållinjen.
Jag själv klarade mig utan böter den här gången, så även jag är på gång. Klarade också drogtestet. Testade negativt för kokain, amfetamin, heroin och en sak till vad det nu var. För statistiker som eventuellt läser detta, räkna ut följande: Bodentravet tar ca 15 knarktester per år, slumpvis urval av kuskar. Jag kör i typ två lopp per år på den banan. Hur stor är sannolikheten att just jag kommer att testas? Nåja, en erfarenhet rikare blev man i alla fall.
Gårdagens negativa: Punktering på finkan på E4:an på vägen hem. Men det löste sig ändå ganska smärtfritt med hjälp av några telefonsamtal och Bert Petterssons insats med hans domkraft.
Jag själv klarade mig utan böter den här gången, så även jag är på gång. Klarade också drogtestet. Testade negativt för kokain, amfetamin, heroin och en sak till vad det nu var. För statistiker som eventuellt läser detta, räkna ut följande: Bodentravet tar ca 15 knarktester per år, slumpvis urval av kuskar. Jag kör i typ två lopp per år på den banan. Hur stor är sannolikheten att just jag kommer att testas? Nåja, en erfarenhet rikare blev man i alla fall.
Gårdagens negativa: Punktering på finkan på E4:an på vägen hem. Men det löste sig ändå ganska smärtfritt med hjälp av några telefonsamtal och Bert Petterssons insats med hans domkraft.
Idag har jag slitit av båda starthästarna bakskorna och de har fått bekanta sig med Ängslilja (och tvärtom) för första gången. Det blev ett väldigt speciellt möte när "de fyras gäng" hade rendez-vous för första gången. Jag har i alla fall aldrig sett nåt liknande. Mer om det imorgon.
See ya!
Jerker.
torsdag 27 mars 2014
Odile Kiro & Ängskalla Bodentravet 27/3
Odile startar i ett breddlopp med undertecknad vid spakarna. Hästen känns oförändrat fin i träning, tycker kanske t o m att hon känns lite bättre ju mer och hårdare hon tränas. Hon har fått ett lite annat träningsupplägg på slutet då yttre omständigheter, läs vädret, så har krävt. Hon har svarat bra på det men den riktiga effekten av omläggningen kommer nog inte förrän om en månad till skulle jag tro. Återkommer i framtiden om hur hon (och de andra hästarna) tränas.
Själv ska jag försöka att inte göra de misstag som gjordes förra gången hon och jag tävlade. Jag är försiktigt optimistisk om en framskjuten placering om allt går i lås. Vinner gör hon inte. Det finns ett par stycken som hon inte kan slå normalt sett, men strunt i det, det här är bara ett led i matchningen inför kommande säsong, vilken jag ändå tror kan bli ganska hygglig när året så småningom ska summeras.
Ängskalla var senast en liten besvikelse. Men det finns förklaringar. Jag kommer att göra lite ändringar till den här starten, vilka jag tror kommer att bli till det bättre. Hon har bästa möjliga läge. Sjätte spår på startvolten över kort distans. John brukar vara bra på att pricka starten och Kalla brukar vara snabb ut från springen. Tufft motstånd såklart eftersom det tyngre gardet har börjat vakna upp från sina respektive iden. Sedan har vi detta med sommarbana som jag nämnt tidigare. Jag har umgåtts med tanken på att skriva en motion till ST om att införa en permanent konstfrusen isbana i norra Sverige... Jag lever på hoppet att en hitta en optimal balans, på vilken hon kan göra sin kapacitet rättvisa även på isfritt underlag. Första steget i den jakten på den blir den här starten. Funkar hon som ska är hon med på målfotot. Vore kul att ha ett målfoto med hon och Järvsöviking på. Det är väl inte helt otroligt att de i framtiden får ett kärleksbarn (nåja) tillsammans och det vore en kul grej att visa upp ett foto med föräldrarna på, för den eventuella avkomman.
Selen, vagnen och de nya jänkarhjulen är packade. Mot Boden!
Spänn banden!
Jerker.
Själv ska jag försöka att inte göra de misstag som gjordes förra gången hon och jag tävlade. Jag är försiktigt optimistisk om en framskjuten placering om allt går i lås. Vinner gör hon inte. Det finns ett par stycken som hon inte kan slå normalt sett, men strunt i det, det här är bara ett led i matchningen inför kommande säsong, vilken jag ändå tror kan bli ganska hygglig när året så småningom ska summeras.
Ängskalla var senast en liten besvikelse. Men det finns förklaringar. Jag kommer att göra lite ändringar till den här starten, vilka jag tror kommer att bli till det bättre. Hon har bästa möjliga läge. Sjätte spår på startvolten över kort distans. John brukar vara bra på att pricka starten och Kalla brukar vara snabb ut från springen. Tufft motstånd såklart eftersom det tyngre gardet har börjat vakna upp från sina respektive iden. Sedan har vi detta med sommarbana som jag nämnt tidigare. Jag har umgåtts med tanken på att skriva en motion till ST om att införa en permanent konstfrusen isbana i norra Sverige... Jag lever på hoppet att en hitta en optimal balans, på vilken hon kan göra sin kapacitet rättvisa även på isfritt underlag. Första steget i den jakten på den blir den här starten. Funkar hon som ska är hon med på målfotot. Vore kul att ha ett målfoto med hon och Järvsöviking på. Det är väl inte helt otroligt att de i framtiden får ett kärleksbarn (nåja) tillsammans och det vore en kul grej att visa upp ett foto med föräldrarna på, för den eventuella avkomman.
Selen, vagnen och de nya jänkarhjulen är packade. Mot Boden!
Spänn banden!
Jerker.
onsdag 26 mars 2014
Jänkarhjul på biken
Våren är här och ett säkert vårtecken är att det vad det lider är dags att byta hjul på bilen. Och varför inte pimpa sulkyn också?
Idag införskaffades ett par sjukt snygga jänkarhjul. De sägs att de rullar lättare och därmed har en minimalt positiv effekt på resultatet. Det må vara som det vill med den saken. Hur som haver är det i alla fall väldigt roligt att ha en stilig vagn att klicka på kusen när den ska ut på banan.
Helt otroligt vad det går mode i saker och ting även i travets underbara värld. Och lika otroligt är det att man, om jag talar för mig själv, inte kan låta bli att haka på det som vid varje given tidspunkt anses vara "det-man-ska-ha".
Nu är jag väl inget modelejon när det kommer till mitt leverne för övrigt, så jag följer snällt följa med fårskocken i det här fallet. Sen får vi väl se när hjulen har betalat sig. Eller det vet jag förresten. Det blir när vi vinner på målfoto, för det är väl typ den decimetern som man tjänar. Men när den målfotosegern kommer, det vette fåglarna, om ens de. Ety, ännu har det aldrig hänt. Who knows, kanske det blir imorgon då Odile och Ängskalla startar i Boden?
Hoppas det.
Återkommer imorgon med tankar, förhoppningar och funderingar om de startande hästarna.
Jerker.
Idag införskaffades ett par sjukt snygga jänkarhjul. De sägs att de rullar lättare och därmed har en minimalt positiv effekt på resultatet. Det må vara som det vill med den saken. Hur som haver är det i alla fall väldigt roligt att ha en stilig vagn att klicka på kusen när den ska ut på banan.
Helt otroligt vad det går mode i saker och ting även i travets underbara värld. Och lika otroligt är det att man, om jag talar för mig själv, inte kan låta bli att haka på det som vid varje given tidspunkt anses vara "det-man-ska-ha".
Nu är jag väl inget modelejon när det kommer till mitt leverne för övrigt, så jag följer snällt följa med fårskocken i det här fallet. Sen får vi väl se när hjulen har betalat sig. Eller det vet jag förresten. Det blir när vi vinner på målfoto, för det är väl typ den decimetern som man tjänar. Men när den målfotosegern kommer, det vette fåglarna, om ens de. Ety, ännu har det aldrig hänt. Who knows, kanske det blir imorgon då Odile och Ängskalla startar i Boden?
Hoppas det.
Återkommer imorgon med tankar, förhoppningar och funderingar om de startande hästarna.
Jerker.
tisdag 25 mars 2014
One of those days
Diskad med Ängskalla ikväll på Umåker. Det var sannerligen inte första gången. Det var sannerligen inte sista gången heller. Utan att gå in alltför mycket på varför det gick som det gick så kan väl en liten förklaring / bortförklaring vara på sin plats.
Körande Östman sade att han försökte täppa till en lucka som var på väg att uppstå framför henne, samtidigt som hon inte var helt på bettet. Han gav instinktivt efter lite med tömmarna, vid ett för Ängskallas del illa valt tillfälle, vilket gjorde att hon inte kunde hålla reda på alla sina ben och galopperade som en konsekvens av detta. Det om det. Hon travade, funkade och värmde fint. Det blev galopp den här gången och så blir det ibland.
Märkligt ändå, det här med att man, eller åtminstone jag, aldrig kan vänja sig med känslan som infinner sig när man i högtalarna hör: "Diskvalificerad nr... osv". Det vrids liksom om någonting inom mig, just under revbensbågen, skulle tro att det på fackspråk kallas "mitt i solar plexus". Det släpper så småningom, det gör det. Jag kan nog sträcka mig till att tillstå att det släpper lite fortare nu än förut. Tidsrymden vi snackar om här är en kvart eller så. Den här kvarten är inte ett jättestort problem, men heller inte en särskilt angenäm upplevelse. Icke desto mindre hör den spelets regler till. Men just den där första minuten, efter att man fråntagits drömmen om en framskjuten placering, skulle jag gärna vara utan. Eller nej, det skulle jag baske mig inte vid närmare eftertanke. Inte för att jag har ett masochistiskt synsätt på min lidelse för travsporten, utan rätt och slätt för att den där djupa avgrunden och stora besvikelsen, gör den där framgången som hägrar i fjärran så mycket mer eftersträvansvärd och underbar. Kanske förhåller det sig t o m så, att motgången för mig fungerar som bränsle för att uppnå det motsatta. Per aspera ad astra.
Nästa start för Ängskalla blir redan på torsdag 27/3 i Boden. Kortlopp, springspår på startvolten. Häng me' då den som kan! (Den uppmärksamme märker här hur fort sinnesläget kan ändras hos en galen travidiot, men det är väl därför man orkar hålla på med denna mentalt krävande men definitivt än mer givande livsstil aka travsport!)
Jerker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)