Det var min hustru Ranja som satte ord på det härom dagen, nu är det mindre än nio månader till start. För våra nuvarande tvååringar alltså. Eller våra och våra, Röyns Kristine äger vi själva, Rappodina däremot har jag "bara" i träning.
Båda två sköter sig med den äran, verkligen mysiga hästar att jobba med. De verkar trivas lika bra med varandra som med mig och min familj. Dessutom har de båda två den positiva egenskapen att de tycker om att arbeta, dvs träna.
Båda två har premieloppen avklarade, två st vardera då reglerna föreskriver det slikt eftersom de båda är födda i vårt västra grannland. Inga moln på himlen därvidlag, men det har varit nån liten hovböld här och nån halsinfektion där längs vägen. Men, de är båda två helt "i rute", på ren norska.
Efter att de klarat sina premielopp så gnuggar jag på med lite mer styrka och uthållighet i lite högre tempo, hittills har vi bara lekt, nu har allvaret börjat, för, som sades inledningsvis, det är ju bara nio månader till start.
Träningen ser nu ut som så att de tre gånger per vecka får springa intervallpass där jag kör nio intervaller. 3x600 på platten i 2.20-tempo, 3x400 uppför en ganska tuff backe i 2.20-tempo och 3x300 på platten i 1.50-tempo. Inte mycket vila mellan intervallerna. De befinner sig just nu i den där underbara fasen då varje träningspass gör dem ytterligare lite lite bättre.
När de inte tränar får de äta så mycket grönt gräs de bara orkar få i sig. Deras bästa tid avseende mat är ju trots allt nu!
Så rullar deras liv på tills i mitten av augusti, därefter höjer vi ribban ytterligare!
Jerker.
måndag 24 juli 2017
lördag 22 juli 2017
Bokstavsbarn
Vårt eget bokstavsbarn, Vår Egen Lilla CC, Marre R.F. håller på att bli stor.
CC betyder att hon saknar travgen, det verkar hon inte veta om, hon springer ändå. Vissa problem har hon förvisso, men det går bättre och bättre. Jag tycker inte att frånvaro av travgen är så stort problem, ännu i alla fall. Nu ska sägas att det i större utsträckning lär göra sig påmint när farterna närmar sig och underskrider 1.30 och där är vi inte riktigt, än. Ett större problem har varit hennes biljarderande med höger framben, detta håller dock med viss balanseringshjälp och mycket träning på att försvinna. Vilket också märks då hon travar bättre och bättre. Den som orkar kan kolla in hennes lopp från april och jämföra med den senaste starten.
Den senaste starten var i tisdags, för fyra dagar sedan alltså. Här dök nästa tråkiga bokstav upp. G. G som i galopp. Hon utmanade och hade kanske till och med slagit storfavoriten om inte galoppen kommit i utgången av sista svängen. Hon har inte riktigt hittat rätt i växellådan ännu, men det är definitivt på rätt väg.
T. Nästa hinder på vägen. Bokstavligt talat. T som i Tung bana. Marre kan springa ganska mycket fortare än vad hon hittills gjort. Men så snart hon ska starta så öppnar sig himlen, eller också är banan dålig av annan anledning. Egentligen har hon bara gjort två starter på en travbana värd namnet, dels i hennes andra start, då hon gick fort men felade över mål som tvåa och dels i hennes tredje start men då var hon inte riktigt frisk och fungerade inte som hon skulle. Nu senast var hon väldigt bra men tiden blev inte lika bra av förklarliga orsaker.
D. Det är banan där vi startar nästa gång. Dannero, min favoritbana alla kategorier, av många skäl. Nästa helg spänner vi bågen och startar i kvalet till Kriteriestoet. Hur det kommer att gå står skrivet i stjärnorna än så länge. Vi ska i alla fall försöka. Och brister strängen så lyssnar jag hellre till det ljudet, än att sitta hemma, titta på lajven och ångra att vi inte spände bågen!
Jerker.
CC betyder att hon saknar travgen, det verkar hon inte veta om, hon springer ändå. Vissa problem har hon förvisso, men det går bättre och bättre. Jag tycker inte att frånvaro av travgen är så stort problem, ännu i alla fall. Nu ska sägas att det i större utsträckning lär göra sig påmint när farterna närmar sig och underskrider 1.30 och där är vi inte riktigt, än. Ett större problem har varit hennes biljarderande med höger framben, detta håller dock med viss balanseringshjälp och mycket träning på att försvinna. Vilket också märks då hon travar bättre och bättre. Den som orkar kan kolla in hennes lopp från april och jämföra med den senaste starten.
Den senaste starten var i tisdags, för fyra dagar sedan alltså. Här dök nästa tråkiga bokstav upp. G. G som i galopp. Hon utmanade och hade kanske till och med slagit storfavoriten om inte galoppen kommit i utgången av sista svängen. Hon har inte riktigt hittat rätt i växellådan ännu, men det är definitivt på rätt väg.
T. Nästa hinder på vägen. Bokstavligt talat. T som i Tung bana. Marre kan springa ganska mycket fortare än vad hon hittills gjort. Men så snart hon ska starta så öppnar sig himlen, eller också är banan dålig av annan anledning. Egentligen har hon bara gjort två starter på en travbana värd namnet, dels i hennes andra start, då hon gick fort men felade över mål som tvåa och dels i hennes tredje start men då var hon inte riktigt frisk och fungerade inte som hon skulle. Nu senast var hon väldigt bra men tiden blev inte lika bra av förklarliga orsaker.
D. Det är banan där vi startar nästa gång. Dannero, min favoritbana alla kategorier, av många skäl. Nästa helg spänner vi bågen och startar i kvalet till Kriteriestoet. Hur det kommer att gå står skrivet i stjärnorna än så länge. Vi ska i alla fall försöka. Och brister strängen så lyssnar jag hellre till det ljudet, än att sitta hemma, titta på lajven och ångra att vi inte spände bågen!
Jerker.
torsdag 29 juni 2017
En stor dag
Gårdagen var en stor dag. Kanske inte av yppersta tyngd för mänskligheten. Men i mitt minne kommer den att finnas kvar ett bra tag. Minst.
Under dagen så avslutades barnens ponnytravläger med de, för de inblandade, prestigefyllda "Lägerloppet". Tack förresten till alla ni som bidrar till att göra mina barns somrar bättre genom att arrangera dessa läger. Tillbaka till loppet, eller loppen egentligen, då de detta är var två till antalet. Kasper och Alvin körde Tabbe var sin gång, med var sin andraplats som resultat, på snabba tider dessutom. Därutöver så styrde Dante in comebackande gamlingen Durre till en hedrande femteplats.
Sen på kvällen så var det dags för premielopp för Rappodina, en fin tvåårsmärr som jag har i träning. På väg in till banan så fick jag en förfrågan om att hoppa in som kusk på en kvalhäst, treårige Lill Alfred, vilken hade en sista chans att bärga kvalbonusen på 10.000 kronor. Kvalet gick vägen och sköna kvalbonuspengar hamnade i ägarinnans fickor. Alltid kul att kunna bidra till andras glädje.
Därefter var det så dags för Rappodina att prema. Det har strulat för henne hela våren, därav har vi knappt varit in till banan alls. Detta var hennes blott tredje banbesök och den allra första gången hon sprang med andra hästar. Hon var lite spänd i början men slappnade av efterhand och gjorde sitt jobb. Vi kom hem på 1.56,9 och efter här slank det ner en och annan skön slant i ägarfickan.
Som grädde på moset så blev vi också med hästbil. En dröm som gick i uppfyllelse. Detta har både jag och min hustru tänkt på i minst tio års tid. Och nu är vi där. Bilen som gör vårt liv enklare, roligare och inte minst säkrare. Återkommer till bilen i senare inlägg.
Sammanfattningsvis, en liten dag för mänskligheten, en stor dag för mig.
Jerker.
Under dagen så avslutades barnens ponnytravläger med de, för de inblandade, prestigefyllda "Lägerloppet". Tack förresten till alla ni som bidrar till att göra mina barns somrar bättre genom att arrangera dessa läger. Tillbaka till loppet, eller loppen egentligen, då de detta är var två till antalet. Kasper och Alvin körde Tabbe var sin gång, med var sin andraplats som resultat, på snabba tider dessutom. Därutöver så styrde Dante in comebackande gamlingen Durre till en hedrande femteplats.
Sen på kvällen så var det dags för premielopp för Rappodina, en fin tvåårsmärr som jag har i träning. På väg in till banan så fick jag en förfrågan om att hoppa in som kusk på en kvalhäst, treårige Lill Alfred, vilken hade en sista chans att bärga kvalbonusen på 10.000 kronor. Kvalet gick vägen och sköna kvalbonuspengar hamnade i ägarinnans fickor. Alltid kul att kunna bidra till andras glädje.
Därefter var det så dags för Rappodina att prema. Det har strulat för henne hela våren, därav har vi knappt varit in till banan alls. Detta var hennes blott tredje banbesök och den allra första gången hon sprang med andra hästar. Hon var lite spänd i början men slappnade av efterhand och gjorde sitt jobb. Vi kom hem på 1.56,9 och efter här slank det ner en och annan skön slant i ägarfickan.
Som grädde på moset så blev vi också med hästbil. En dröm som gick i uppfyllelse. Detta har både jag och min hustru tänkt på i minst tio års tid. Och nu är vi där. Bilen som gör vårt liv enklare, roligare och inte minst säkrare. Återkommer till bilen i senare inlägg.
Sammanfattningsvis, en liten dag för mänskligheten, en stor dag för mig.
Jerker.
torsdag 25 maj 2017
tisdag 23 maj 2017
Fölmärr till salu
Vi är mitt uppe i vad jag tycker är den kanske allra roligaste tiden på året. Avelssäsongen. Vi har fått två välskapta föl, ett sto e Hellin Faxen u Odile Kiro och en hingst e Ulvsås Zico u Nornes Jenta.
Odile är redan på betäckning igen, hon åkte till Smedsbo Faksen den gångna helgen och seminerades på fölbrunsten, redan under måndagen. Dessutom är Ängskalla på stuteri för betäckning med Bork Odin. Hur vi ska göra med Nornes Jenta vet vi inte riktigt. Plan A är att sälja henne, bums.
Hon är en trevlig och fin märr på alla sätt och vis, men det är nu egentligen inte avel vi ska hålla på med i första hand, utan tävling och någon av de tre märrarna måste bort av utrymmes- och tidsskäl. Jag tror innerst inne att Nornes Jenta kan vara vårt bästa fölsto, men eftersom blod är tjockare än vatten så måste det bli hon som tyvärr måste avyttras. Om någon vill ha henne. Annars är plan B att betäcka om henne och sälja henne dräktig och plan C att inte sälja henne alls.
Så, om du som läser detta själv vill ha ett toppstammat fölsto eller känner någon som kan tänkas vara intresserad så är det bara att höra av sig.
Nornes Jenta är e Åsajerven ue Elding. Hon är f ö helsyster med Åsakjappen. Tyvärr finns inte hennes kompletta resultatrad kvar, varken på svenska eller på norska travsportsidorna, av tekniska skäl. Hon vann i alla fall såvitt jag vet sina fyra lopp som treåring och noterade även sitt rekord på 1.30 då. Karriären grusades tyvärr tidigt av en skada i ett bakben. Försök gjordes i omgångar att få henne tillbaka till ovalen men det lyckades aldrig fullt ut.
För två år sedan köpte vi henne som fölsto och betäckte henne x fyra med fryst sperma utan att hon blev dräktig. Ifjol gick vi på färsk semin med Ulvsås Zico istället och då tog hon direkt. Hon fölade 17/5, dvs för en vecka sedan och fölbrunsten lurar nu alltså runt hörnet. Så om någon vill köpa henne och betäcka nu på en gång så är det bara att slå till. Vi är ute och färdas en hel del, så det är inte omöjligt att transport till önskad hingst kan ordnas av oss.
Priset för Nornes Jenta är 15.000 + moms + att köparen håller fölungen vid sidan vid liv tills dess att vi hämtar honom vid avskiljning. Alternativt att märren, mot en något högre prislapp, står kvar hos oss tills avskiljningen.
Så vill du eller någon annan vill ha ett fölsto med samma blodskorsning som Lannem Silje, Ulsrud Tea, Myr Faksen och Fjord Jerven m fl så finns chansen här!
Ifall ingen visar intresse inom de närmaste dagarna så går hon sannolikt tillbaka till Ulvsås Zico redan kommande helg.
För mer info, ring mig gärna på 070-2779557. Eller mejla på kiropraktorn@hotmail.com
Jerker.
Odile är redan på betäckning igen, hon åkte till Smedsbo Faksen den gångna helgen och seminerades på fölbrunsten, redan under måndagen. Dessutom är Ängskalla på stuteri för betäckning med Bork Odin. Hur vi ska göra med Nornes Jenta vet vi inte riktigt. Plan A är att sälja henne, bums.
Hon är en trevlig och fin märr på alla sätt och vis, men det är nu egentligen inte avel vi ska hålla på med i första hand, utan tävling och någon av de tre märrarna måste bort av utrymmes- och tidsskäl. Jag tror innerst inne att Nornes Jenta kan vara vårt bästa fölsto, men eftersom blod är tjockare än vatten så måste det bli hon som tyvärr måste avyttras. Om någon vill ha henne. Annars är plan B att betäcka om henne och sälja henne dräktig och plan C att inte sälja henne alls.
Så, om du som läser detta själv vill ha ett toppstammat fölsto eller känner någon som kan tänkas vara intresserad så är det bara att höra av sig.
Nornes Jenta är e Åsajerven ue Elding. Hon är f ö helsyster med Åsakjappen. Tyvärr finns inte hennes kompletta resultatrad kvar, varken på svenska eller på norska travsportsidorna, av tekniska skäl. Hon vann i alla fall såvitt jag vet sina fyra lopp som treåring och noterade även sitt rekord på 1.30 då. Karriären grusades tyvärr tidigt av en skada i ett bakben. Försök gjordes i omgångar att få henne tillbaka till ovalen men det lyckades aldrig fullt ut.
För två år sedan köpte vi henne som fölsto och betäckte henne x fyra med fryst sperma utan att hon blev dräktig. Ifjol gick vi på färsk semin med Ulvsås Zico istället och då tog hon direkt. Hon fölade 17/5, dvs för en vecka sedan och fölbrunsten lurar nu alltså runt hörnet. Så om någon vill köpa henne och betäcka nu på en gång så är det bara att slå till. Vi är ute och färdas en hel del, så det är inte omöjligt att transport till önskad hingst kan ordnas av oss.
Priset för Nornes Jenta är 15.000 + moms + att köparen håller fölungen vid sidan vid liv tills dess att vi hämtar honom vid avskiljning. Alternativt att märren, mot en något högre prislapp, står kvar hos oss tills avskiljningen.
Så vill du eller någon annan vill ha ett fölsto med samma blodskorsning som Lannem Silje, Ulsrud Tea, Myr Faksen och Fjord Jerven m fl så finns chansen här!
Ifall ingen visar intresse inom de närmaste dagarna så går hon sannolikt tillbaka till Ulvsås Zico redan kommande helg.
För mer info, ring mig gärna på 070-2779557. Eller mejla på kiropraktorn@hotmail.com
Jerker.
söndag 23 april 2017
En tredjeplats som värmde
Jag brukar då och då i denna blogg hemfalla åt första gången. Och hur speciellt det kan vara. Igår var det första gången som jag selade ut en häst till start som jag tränar men inte själv äger.
H.E.C.Dalove. Han kom till oss för sisådär tolv dagar sedan. Så vi har inte hunnit skruva på så många reglage för att påverka honom till det bättre. Men han gjorde hur som haver en bra insats och krigade till sig tredjeplatsen i de allra sista stegen, med den klassiska marginalen "emaljen". Han rekordsänkte sitt voltrekord med nästan två sekunder. Hans gamla rekord var 1.30,6. Nu gick han 1.28,8, avslutade sista varvet 1.27 och sista 500 1.26. Om jag säger att det var en kul upplevelse så överdriver jag i varje fall inte situationen.
Det här var som sagt första gången som jag tävlade med häst som jag tränar men inte äger. På förhand var jag lite spänd inför hur det skulle kännas. Jag trodde att det skulle kännas lite mer avspänt. Vilket det också gjorde. Tills startkommandona drog igång. Då var allt som vanligt. Pulsen. Adrenalinet. Spänningen. Under loppets gång spelade det ingen som helst roll om jag ägde 0 eller 100% i hästen. Och efter loppet var det minst lika roligt som om det hade varit min egen häst.
Så även detta lopp har i efterhand setts om och om igen. Det har dissekerats, tagits tid och funderats om vad som gick enligt plan och vad som hade kunnat gå ännu bättre. Och så här med några timmars perspektiv så har även propositionerna plockats fram och den framtida matchningen gjorts upp. Precis som vanligt alltså.
Under dagen så styrde också sonen Alvin in barnen ponny Tabbe till en fin femteplats i hård konkurrens. En härlig dag på travet sålunda.
Men,vi höll på att missa hela konfekten. Efter två av de tretton milen till Umeå så havererade nämligen vår bil. Situationen räddades dock av dagens änglar. Malin och Elsa Säll kom och tog med sig transporten, hästarna och barnen (så att de skulle hinna i tid till ponnyloppet) och mamma och Sverker mötte upp med en reservbil så att jag och hustrun också så småningom kunde ta oss till tävlingarna. Slutet gott allting gott. Och nu står vår havererade bil hemma i garaget i väntan på mekaniker. Och de fyrbenta krigarna i respektive box mumsande på en välförtjänt giva hö.
Jerker.
H.E.C.Dalove. Han kom till oss för sisådär tolv dagar sedan. Så vi har inte hunnit skruva på så många reglage för att påverka honom till det bättre. Men han gjorde hur som haver en bra insats och krigade till sig tredjeplatsen i de allra sista stegen, med den klassiska marginalen "emaljen". Han rekordsänkte sitt voltrekord med nästan två sekunder. Hans gamla rekord var 1.30,6. Nu gick han 1.28,8, avslutade sista varvet 1.27 och sista 500 1.26. Om jag säger att det var en kul upplevelse så överdriver jag i varje fall inte situationen.
Det här var som sagt första gången som jag tävlade med häst som jag tränar men inte äger. På förhand var jag lite spänd inför hur det skulle kännas. Jag trodde att det skulle kännas lite mer avspänt. Vilket det också gjorde. Tills startkommandona drog igång. Då var allt som vanligt. Pulsen. Adrenalinet. Spänningen. Under loppets gång spelade det ingen som helst roll om jag ägde 0 eller 100% i hästen. Och efter loppet var det minst lika roligt som om det hade varit min egen häst.
Så även detta lopp har i efterhand setts om och om igen. Det har dissekerats, tagits tid och funderats om vad som gick enligt plan och vad som hade kunnat gå ännu bättre. Och så här med några timmars perspektiv så har även propositionerna plockats fram och den framtida matchningen gjorts upp. Precis som vanligt alltså.
Under dagen så styrde också sonen Alvin in barnen ponny Tabbe till en fin femteplats i hård konkurrens. En härlig dag på travet sålunda.
Men,vi höll på att missa hela konfekten. Efter två av de tretton milen till Umeå så havererade nämligen vår bil. Situationen räddades dock av dagens änglar. Malin och Elsa Säll kom och tog med sig transporten, hästarna och barnen (så att de skulle hinna i tid till ponnyloppet) och mamma och Sverker mötte upp med en reservbil så att jag och hustrun också så småningom kunde ta oss till tävlingarna. Slutet gott allting gott. Och nu står vår havererade bil hemma i garaget i väntan på mekaniker. Och de fyrbenta krigarna i respektive box mumsande på en välförtjänt giva hö.
Jerker.
måndag 3 april 2017
Lallaren som hoppade upp i biken och vann
När jag senast vann lopp fanns Sovjetunionen. Det var ett tag sedan. Närmare bestämt i slutet av sommaren 1991. Jag lyckades då inom loppet av ett par månader vinna hela tre stycken. Hästen som då gjorde allt för att göra mig lycklig var en Ministeggare som hette Trond. En fantastisk häst som egentligen inte kunde trava, men gjorde allt han kunde och det räckte ibland hela vägen. Han var på många sätt lik vårt treåriga sto Marre R.F.
Igår var det dags igen. Att vinna lopp alltså. Jag tycker att det är väldigt roligt att köra häst, vilket jag också är ganska bra på. Jag tycker inte att det är lika roligt att köra lopp, vilket jag inte heller bemästrar lika bra. Glädjen i hästkörandet är lika stor i träning och provlopp som i riktiga tävlingssammanhang. Kanske är det t o m roligare att köra då det inte handlar om placeringar och pengar. Men, igår slog blixten ner och den blinda hönan hittade ett korn.
Marre skulle debutera och jag kör gärna debuten själv då jag inte vill att någon riktig proffskusk ska överforcera hästen, vilket är riskfritt då jag kör själv. På förhand såg det bra ut och jag hade en känsla av att vi skulle sluta i den främre träffen.
Starten gick och som den lallare jag är så tappade jag en halv längd direkt och därmed också ledningen. Rygg ledaren blev istället min lott. Varvet kvar så galopperade dock täthästen och hastigt och lustigt höll jag och Marre i taktpinnen. Jag försökte hålla ett lagom tempo och tänkte att "om ingen sprungit förbi oss innan sista kurvan så ska det till en riktigt bra häst för att slå oss". Fyrahundrastolpen nalkades och ingen kom bakifrån. Då sa jag till Marre: "-Kom igen nu tjejen, nu springer vi ifrån dem!" Och det gjorde vi! Vi vann med några säkra längder utan att spela ut hela registret. Jag har undrat i typ tio år hur det skulle vara att vinna lopp, själv sittandes i jollen. Nu vet jag, för mig är det ganska precis lika underbart som att stå vid sidan om. Det spelar inte så stor roll om jag kör själv eller inte, det viktigaste är att vinna. Och framför allt när det kommer till unghästar, att hästen är väl förberedd, sköter sig under loppet och att det finns hopp om en ljus framtid. Detta hoppet finns i allra högsta grad när det kommer till Marre. Vår CC-märr med det stora fighterhjärtat. Om det blir en stjärna står skrivet i stjärnorna, men jag är säker på att vi kommer att ha några roliga år med henne framöver.
Dagen forsatte med att Röyns Kristine klarade sitt första premielopp (hon måste avklara två st då hon är norskfödd). Banan var på ren svenska helt värdelös, men hon sprang ändå 1.58 i sin ensamhet, vilket är med beröm godkänt denna tid på året.
Som grädde på moset så avslutade team Bjurman dagen med att Kasper vann shettisloppet med Kumlaby Tabasco efter en väl avvägd styrning från dryga tillägg.
Full pott för team Bjurman denna dag således!
Och när jag kör / vinner nästa lopp? Ja, låt oss hoppas att det inte tar lika lång tid igen. Då skulle jag vara sjuttio år och drygt det innan dess...
Jerker.
Igår var det dags igen. Att vinna lopp alltså. Jag tycker att det är väldigt roligt att köra häst, vilket jag också är ganska bra på. Jag tycker inte att det är lika roligt att köra lopp, vilket jag inte heller bemästrar lika bra. Glädjen i hästkörandet är lika stor i träning och provlopp som i riktiga tävlingssammanhang. Kanske är det t o m roligare att köra då det inte handlar om placeringar och pengar. Men, igår slog blixten ner och den blinda hönan hittade ett korn.
Marre skulle debutera och jag kör gärna debuten själv då jag inte vill att någon riktig proffskusk ska överforcera hästen, vilket är riskfritt då jag kör själv. På förhand såg det bra ut och jag hade en känsla av att vi skulle sluta i den främre träffen.
Starten gick och som den lallare jag är så tappade jag en halv längd direkt och därmed också ledningen. Rygg ledaren blev istället min lott. Varvet kvar så galopperade dock täthästen och hastigt och lustigt höll jag och Marre i taktpinnen. Jag försökte hålla ett lagom tempo och tänkte att "om ingen sprungit förbi oss innan sista kurvan så ska det till en riktigt bra häst för att slå oss". Fyrahundrastolpen nalkades och ingen kom bakifrån. Då sa jag till Marre: "-Kom igen nu tjejen, nu springer vi ifrån dem!" Och det gjorde vi! Vi vann med några säkra längder utan att spela ut hela registret. Jag har undrat i typ tio år hur det skulle vara att vinna lopp, själv sittandes i jollen. Nu vet jag, för mig är det ganska precis lika underbart som att stå vid sidan om. Det spelar inte så stor roll om jag kör själv eller inte, det viktigaste är att vinna. Och framför allt när det kommer till unghästar, att hästen är väl förberedd, sköter sig under loppet och att det finns hopp om en ljus framtid. Detta hoppet finns i allra högsta grad när det kommer till Marre. Vår CC-märr med det stora fighterhjärtat. Om det blir en stjärna står skrivet i stjärnorna, men jag är säker på att vi kommer att ha några roliga år med henne framöver.
Dagen forsatte med att Röyns Kristine klarade sitt första premielopp (hon måste avklara två st då hon är norskfödd). Banan var på ren svenska helt värdelös, men hon sprang ändå 1.58 i sin ensamhet, vilket är med beröm godkänt denna tid på året.
Som grädde på moset så avslutade team Bjurman dagen med att Kasper vann shettisloppet med Kumlaby Tabasco efter en väl avvägd styrning från dryga tillägg.
Full pott för team Bjurman denna dag således!
Och när jag kör / vinner nästa lopp? Ja, låt oss hoppas att det inte tar lika lång tid igen. Då skulle jag vara sjuttio år och drygt det innan dess...
Jerker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)