Först och främst: Tack för alla gratulationer för segern med Katla i fredags!
Katla Kiro vann på Umåker som blytung favorit. På förhand hade hon kanonfina förutsättningar och loppet utvecklade sig som man hade kunna förvänta sig. Hon fick så småningom, trots en sedvanligt halvdålig inledning, ta över taktpinnen knappa varvet från mål och sedan släppte hon ingen över bron. Gott så och den där euforiska känslan som segerns sötma ger upphov till, infann sig i god tid innan målsnöret nåddes.
Vanligtvis analyseras fel och om och men både till höger och till vänster när det inte går som man vill. Här vill jag dock påpeka vikten av att också analysera vad som gjorts rätt i framgångens stund. Det kan vara nog så viktigt att dra lärdom av och komma ihåg just detta, så att man kan falla tillbaka på något i stunder av dubier och grubblier.
Vad vi gjorde rätt denna gång och som jag lägger in på hårddisken är bl a:
En hård träningsperiod som avslutades en knapp vecka innan loppet.
Vila och återhämtning sista veckan innan start.
Klippning av vinterpäls.
Bandagering av benen och extra noggrannhet kring eventuella reaktioner i de samma.
Nya fräscha skor runt om.
Ganska stor sänkning av trakterna på framhovarna.
Byte av huvudlag.
Maskincheck i loppet.
Om dessa faktorer var helt avgörande vet jag inte, men en stor roll spelade de säkert.
Så då kör vi på samma spår igen nästa gång. Och så blir det galopp på sista bortre, åsså är vi nere på jorden och tillbaka på ruta ett igen.
Men vi tror i alla fall att vi gjorde rätt denna gång. Och just det, känslan av att man har gjort rätt, är i alla fall för mig, den kanske största källan till glädje när man står där i vinnarcirkeln.
Jerker,
måndag 24 oktober 2016
torsdag 20 oktober 2016
Trav och kiropraktik och trav igen
Senaste knappa veckan har det hänt mycket. En fjärdeplats i monté med Ängskalla. Fina banjobb av Marre och Katla. Gästspel i jollen och först i världen med att kvala in en avkomma efter Ulvsås Zico. Och sist men absolut inte minst en massa gratulationer och lyckönskningar inför mitt kommande värv som A-tränare. Tack för det! Alla!
För hundra, nåja, nästan tjugo år sedan i alla fall jobba jag i Italien men började känna att det var dags att ta ett steg till i livet. Lång historia kort: Jag stötte på kiropraktiken via en häst som behandlades med fantastiskt resultat som följd. Jag började fundera på om det kunde vara något för mig. Jag velade en hel del. Men en av tungorna på vågen som det att tippa åt "rätt" håll var min kompis Örjan "Janski" Torstensson som sa:
"Du kommer att klara dig bra i det yrket efter alla dina år med palperande och diagnosticerande av skador på hästar."
Med bland annat de orden i ryggen så skickades ansökan in och jag hamnade så småningom i skolbänken i Solna. Föga visste jag då att just det beslutet skulle komma att vara av stor vikt för min kommande travgärning.
Efter att ha jobbat som kiropraktor i femton år så tycker jag att jag har fått en bra bild och känsla för hur man tränar och förebygger skador, dels på humansidan, men inte minst hos travhästen.
Kanske eller snarare troligen är det detta som gjort att veterinärräkningarna är så sällsynta i bokföringspärmen, tvi, tvi. Exempelvis har Ängskalla gjort drygt 134 starter och behandlats i led två gånger. Senast för fem år sedan. Katla har gått 51 lopp också hon behandlad två gånger, senast för två år sedan. Därutöver har det varit någon enstaka behandling ytterligare på någon häst men det är relativt sällsynt som sagt.
Därmed inte sagt att det tränas försiktigt, snarare tvärtom. Men jag tror att jag gör mycket på rätt sätt. Jag får ofta frågan om jag behandlar mina hästar kiropraktiskt. Det förekommer, visst, men framför allt ser jag på hela individen med kiropraktorglasögonen på. Speciellt när kommer till träning, uppbyggning och återhämtning. Och det har hjälpt mig mycket hittills.
Så ironiskt nog så var det det som fick mig att lämna hästarna som så småningom förde mig tillbaka till dem.
Så kan det gå när livet får hända.
Jerker.
För hundra, nåja, nästan tjugo år sedan i alla fall jobba jag i Italien men började känna att det var dags att ta ett steg till i livet. Lång historia kort: Jag stötte på kiropraktiken via en häst som behandlades med fantastiskt resultat som följd. Jag började fundera på om det kunde vara något för mig. Jag velade en hel del. Men en av tungorna på vågen som det att tippa åt "rätt" håll var min kompis Örjan "Janski" Torstensson som sa:
"Du kommer att klara dig bra i det yrket efter alla dina år med palperande och diagnosticerande av skador på hästar."
Med bland annat de orden i ryggen så skickades ansökan in och jag hamnade så småningom i skolbänken i Solna. Föga visste jag då att just det beslutet skulle komma att vara av stor vikt för min kommande travgärning.
Efter att ha jobbat som kiropraktor i femton år så tycker jag att jag har fått en bra bild och känsla för hur man tränar och förebygger skador, dels på humansidan, men inte minst hos travhästen.
Kanske eller snarare troligen är det detta som gjort att veterinärräkningarna är så sällsynta i bokföringspärmen, tvi, tvi. Exempelvis har Ängskalla gjort drygt 134 starter och behandlats i led två gånger. Senast för fem år sedan. Katla har gått 51 lopp också hon behandlad två gånger, senast för två år sedan. Därutöver har det varit någon enstaka behandling ytterligare på någon häst men det är relativt sällsynt som sagt.
Därmed inte sagt att det tränas försiktigt, snarare tvärtom. Men jag tror att jag gör mycket på rätt sätt. Jag får ofta frågan om jag behandlar mina hästar kiropraktiskt. Det förekommer, visst, men framför allt ser jag på hela individen med kiropraktorglasögonen på. Speciellt när kommer till träning, uppbyggning och återhämtning. Och det har hjälpt mig mycket hittills.
Så ironiskt nog så var det det som fick mig att lämna hästarna som så småningom förde mig tillbaka till dem.
Så kan det gå när livet får hända.
Jerker.
fredag 14 oktober 2016
Den ljusnande framtid är vår
Man brukar inom travet säga att man har en pensionsförsäkring i stallet om man tycker att nån unghäst har det där lilla extra. Nu är det förvisso en bit till pensionen för både undertecknad och hustrun, så att kalla vårt föl för pensionsförsäkring låter väl inte riktigt med sanningen överensstämmande, men låt oss kalla honom för en kapitalförsäkring. Varje krona vi stoppar i honom nu blir en femkrona tillbaka om ett år. Bra utväxling! Vår kapitalförsäkring heter Orion Kiro. Nåja, inte officiellt ännu, men inom en snar framtid, då alla papper blir klara hos förbundet.
Orion är en hingst (vår första ever) efter Dotterud Teddy och vår egen uppfödda Odile Kiro. Han är precis sådär fantastisk som bara ens egna fölunge kan vara. Och precis som alla andras är också. Men inte så mycket som vår förstås. Snäll och fin, vacker och med ett fantastiskt rörelsemönster. Man kan redan nu, för sin inre syn, se hur han kommer att se ut när han står där i vinnarcirkeln med lagerkransen om halsen, helt stilla, med fotoblixtarna som smattrar och nationalsången som spelas i bakgrunden.
Vi ska bara tämja, köra in och träna honom ett par år först. Sen så.
Hörde jag Kriteriet?
Jerker.
Orion är en hingst (vår första ever) efter Dotterud Teddy och vår egen uppfödda Odile Kiro. Han är precis sådär fantastisk som bara ens egna fölunge kan vara. Och precis som alla andras är också. Men inte så mycket som vår förstås. Snäll och fin, vacker och med ett fantastiskt rörelsemönster. Man kan redan nu, för sin inre syn, se hur han kommer att se ut när han står där i vinnarcirkeln med lagerkransen om halsen, helt stilla, med fotoblixtarna som smattrar och nationalsången som spelas i bakgrunden.
Vi ska bara tämja, köra in och träna honom ett par år först. Sen så.
Hörde jag Kriteriet?
Jerker.
torsdag 13 oktober 2016
Upp i sadeln igen
Rubriken syftar på fredagens start med Ängskalla. Återigen en montéstart. Och återigen med Ingela Nilsson i sadeln. En kombination som i den förra starten resulterade i en hedrande bronspeng i monté-SM.
Hon gör det bra gårdens drottning. Tappra Ängskalla som vi ställer sådana krav på. Två starter under sadel, en fyra och en trea och förhoppningsvis ännu längre fram imorgon. Och detta utan att aldrig någonsin träna med ryttare på ryggen. Man kan ju stilla undra hur bra hon hade varit ifall hon tränades för ändamålet...
Vintern eller i alla fall minusgraderna lurar bakom hörnet och detta är sannolikt sista starten med sommarskor runt om inom de kommande fem månaderna. Och inte mig emot, våra hästar brukar alltid prestera som bäst med hakar i dojorna.
Så du säger: "Winter is coming."
Ja´ ba´: "Bring it on!"
Jerker.
tisdag 11 oktober 2016
Poster girl och namnbyte på bloggen
I en inte alltför avlägsen framtid kommer jag att behöva någon som gör reklam för mig.
Och i densamma framtiden kommer bloggen att behöva byta namn.
Dessa två företeelser förenas i det att en A-licens närmar sig vår postlåda. Och det med stormsteg.
Veckan innan och veckan efter skyltsöndagen detta nådens år 2016, kommer undertecknad att sitta i skolbänken på Wången och slutföra den process som krävs för att få lösa ut en proffstränarlicens, vilken i sin tur har varit lika delar dröm och målsättning för mig i nästan trettio år.
Då, när det så småningom blir skarpt läge, kommer det att finnas behov för en reklampelare av kött och blod. Och vilken tur jag har eftersom hon redan står i stallet! Marre R.F. heter hon och har du inte lagt hennes namn på minnet redan, så är det dags att göra det nu. Ett tvåårigt sto som införskaffades från Tjärntjärnliden i somras. Shit vad bra hon känns i träningen. Jag var in till travbanan och körde ett rundbanejobb för tio dagar sedan och det jobbet överträffade mina förväntningar med råge. Så det där med att jag behöver en reklamhäst gör inte att jag ligger sömnlös.
Och det där med namnbytet på bloggen känns också ganska givet. Även om det kommande (och nya) namnet kanske kommer att gå stick i stäv med min självutnämnda ödmjukhet...
Jerker.
Och i densamma framtiden kommer bloggen att behöva byta namn.
Dessa två företeelser förenas i det att en A-licens närmar sig vår postlåda. Och det med stormsteg.
Veckan innan och veckan efter skyltsöndagen detta nådens år 2016, kommer undertecknad att sitta i skolbänken på Wången och slutföra den process som krävs för att få lösa ut en proffstränarlicens, vilken i sin tur har varit lika delar dröm och målsättning för mig i nästan trettio år.
Då, när det så småningom blir skarpt läge, kommer det att finnas behov för en reklampelare av kött och blod. Och vilken tur jag har eftersom hon redan står i stallet! Marre R.F. heter hon och har du inte lagt hennes namn på minnet redan, så är det dags att göra det nu. Ett tvåårigt sto som införskaffades från Tjärntjärnliden i somras. Shit vad bra hon känns i träningen. Jag var in till travbanan och körde ett rundbanejobb för tio dagar sedan och det jobbet överträffade mina förväntningar med råge. Så det där med att jag behöver en reklamhäst gör inte att jag ligger sömnlös.
Och det där med namnbytet på bloggen känns också ganska givet. Även om det kommande (och nya) namnet kanske kommer att gå stick i stäv med min självutnämnda ödmjukhet...
Jerker.
söndag 18 september 2016
Katla Nylander
Katla Kiro gjorde en klassisk Sven Nylander och kom fyra i sitt V75-lopp på Solänget under lördagen.
Hon öppnade hyggligt men fick backa ner sist i klungan ändå. Ove chansade invändigt och en lucka uppenbarade sig 300 från mål. Hon sköt till med den äran och nådde alltså sånär pallen. Hade luckan kommit femtio meter tidigare hade hon nog varit tvåa, åt vinnaren fanns inget att göra.
Men, vi spände bågen och strängen höll. Hon var med i loppet och vi fick tävla om det. Det viktigaste är, tycker jag trots allt, inte att det måste vinnas o s v i alla lägen. Emellertid måste det i alla lägen kännas att det finns någonting större runt hörnet och att det finns en mening med att läsa propphäftet. Och den känslan tar jag med mig nu när jag strax ska natta kudden.
Kul att den norska auktionen föll bra ut. Många fina hästar köptes till Sverige också. Kul! Ett tydligt tecken på att det finns en framtidstro inom den svenska kallblodssporten. Nu när det bara är femton och en halv månad kvar tills pokalåret tar sin början. Jag tror också på att planet kommer att lyfta 2018. Jag har t o m bokat biljett. Genom ett antal åtgärder. Därför att jag vill vara med då. Mer om det inom en snar framtid på en blogg nära dig.
Jerker.
Hon öppnade hyggligt men fick backa ner sist i klungan ändå. Ove chansade invändigt och en lucka uppenbarade sig 300 från mål. Hon sköt till med den äran och nådde alltså sånär pallen. Hade luckan kommit femtio meter tidigare hade hon nog varit tvåa, åt vinnaren fanns inget att göra.
Men, vi spände bågen och strängen höll. Hon var med i loppet och vi fick tävla om det. Det viktigaste är, tycker jag trots allt, inte att det måste vinnas o s v i alla lägen. Emellertid måste det i alla lägen kännas att det finns någonting större runt hörnet och att det finns en mening med att läsa propphäftet. Och den känslan tar jag med mig nu när jag strax ska natta kudden.
Kul att den norska auktionen föll bra ut. Många fina hästar köptes till Sverige också. Kul! Ett tydligt tecken på att det finns en framtidstro inom den svenska kallblodssporten. Nu när det bara är femton och en halv månad kvar tills pokalåret tar sin början. Jag tror också på att planet kommer att lyfta 2018. Jag har t o m bokat biljett. Genom ett antal åtgärder. Därför att jag vill vara med då. Mer om det inom en snar framtid på en blogg nära dig.
Jerker.
fredag 16 september 2016
Åttonde gången gillt
5-d-d-0-d-0-d. En föga imponerande programrad. Det är stallets resultat i travets elitserie V75.
Under lördagen spänner vi bågen igen. Och hoppas på att skjuta iväg vår pil Katla Kiro mot en framskjuten placering. Varje gång som vi startat på V75 har vi ställt upp med en häst i toppform, men det har häxat i princip vid vartenda tillfälle. Galopper och störningar och senast, som grädde på moset, en tvivelaktig diskning för trängning.
Men nu tar vi som sagt sats igen. Ånyo med en häst i absolut toppform, läget är lite vanskligt med springspår då hon kan vara lite trevande från start. Dock har detta sett betydligt bättre ut de senaste starterna, så hoppet finns att det kommer att gå bra ändå.
Har hon ett bra slagläge 700 kvar och håller sig på benen därifrån och hem, då slutar hon långt fram. Men att leva med Katla, har vi lärt oss, är att kastas mellan hopp och förtvivlan. Hoppas det blir mer av det förstnämnda denna gång!
Åttonde gången gillt.
Spänn banden!
Jerker.
Under lördagen spänner vi bågen igen. Och hoppas på att skjuta iväg vår pil Katla Kiro mot en framskjuten placering. Varje gång som vi startat på V75 har vi ställt upp med en häst i toppform, men det har häxat i princip vid vartenda tillfälle. Galopper och störningar och senast, som grädde på moset, en tvivelaktig diskning för trängning.
Men nu tar vi som sagt sats igen. Ånyo med en häst i absolut toppform, läget är lite vanskligt med springspår då hon kan vara lite trevande från start. Dock har detta sett betydligt bättre ut de senaste starterna, så hoppet finns att det kommer att gå bra ändå.
Har hon ett bra slagläge 700 kvar och håller sig på benen därifrån och hem, då slutar hon långt fram. Men att leva med Katla, har vi lärt oss, är att kastas mellan hopp och förtvivlan. Hoppas det blir mer av det förstnämnda denna gång!
Åttonde gången gillt.
Spänn banden!
Jerker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)