Förra inlägget handlade om en brutta "som gör allt förr att göra mig lycklig". Det finns (minst) en sån till i vårt stall. Katla Kiro.
Igår kväll vann hon i Boden. På papperet en inte allt för svåröverkomlig uppgift. Inte en straffspark kanske, men väl en frispark i väldigt bra läge. Och den satt. I krysset.
Med det menar jag att hon förvisso vann, men också att hon fick ett fint lopp och inte behövde bruka sig över hövan.
Katla börjar äntligen löpa upp till den kapacitet som jag aldrig har tvivlat på att hon har. Jag har kommit rätt på det avseende träning-vila, utfodring, balans, friskvård osv.
Hon kommer att starta ganska sparsamt detta året, är min tanke i skrivande stund i alla fall. Hon ska få växa in i klassen så lugnt och fint som det är möjligt. Min förhoppning och tro är att hon kommer att få ett väldigt fint år 2016. Nu ska hon få slicka såren ordentligt efter gårdagens batalj och så laddar vi om batterierna för en ny start i Umeå om precis två veckor.
Men vi börjar med fem dagar rast vila i hagen med polarna.
/ Jerker.
fredag 11 september 2015
måndag 7 september 2015
Ängslilja klarade kvalet
 |
| Ängslilja in action |
Igår, söndag kvalade hon på 1.44,7. På ett bra sätt dessutom. Avslutade 1.41 sista rundan.
Det har varit en lite knepig sommar för Lilja. Jag har tränat henne ganska tufft förvisso, men hon har inte tagit till sig träningen på önskvärt sätt. Vi låg stadigt på 1.55-2.00 i intervallerna under hela juni och juli. Jag testade av henne lite allvarsamt i början av augusti på rundbanan och då sprang hon 52-53 nånting 2000 m, på ett dåligt sätt. Bröt ner i svängarna och var ganska tom i tanken upploppet ner.
Då tänkte jag att vi måste hitta på nåt. Men vad? Jag provade pulsklockan. Inte för att jag vet exakt maxpuls på henne men det där med "puls 200" brukar ju vara en siffra att hålla i handen när man inte har så mycket att gå på. Sagt och gjort. På med pulsklockan och ut och jobba. Det visade sig att hon hade 200 i puls vid 2.30-fart. Ooops. Jag har alltså kört för fort hela sommaren. Så jag lät pulsen istället för farten bestämma träningen hela augusti och det har gett bra resultat. Vilket inte minst bevisades igår.
Ytterligare förändringar som också vidtagits senaste månaden för att rikta upp märren är en sula på höger bak + en Murphy på vänster sida. Också bidragande faktorer till förbättringen. "Till sist återstår sula, Murphy och pulsklockan, och störst av dem är pulsklockan", typ.
Långt mellan blogginläggen nu, vilket beror på en rätt så omfattande renovering av stallet, vilken i sin tur beräknas vara färdig innan denna månad är slut. Jag ska försöka skriva lite tätare framöver. men lovar inget.
Thanks for now!
/ Jerker.
tisdag 11 augusti 2015
Katla släppte ingen över bron
Kom inte och säg att jag mörkade! Katla Kiro var grym i gårdagens start. Utan draghjälp hela loppet och bara borrade ner sig. Hade bästa kompisen Ängskalla i rygg i princip hela loppet men när upploppet nalkades så svarade hon bara undan. Jag visste att hon "var i ordning", men att hon skulle kunna hålla ifrån sig så meriterade motståndare som Kalla och Bodbäckssiv målrakan ner, nja det trodde jag nog ärligt talat inte.
Katla gick med ny balans denna gång. Greppskor fram. Jag har med en dåres envishet kört henne med dåligt grepp fram och bra grepp bak, alltför att "tvinga" henne att jobba mer med bakkärran än med framditon. Nu tänkte jag tvärtom, eftersom hon gärna vill sparka i med framhjulsdriften, så erbjöd jag henne grepp fram så att hon bättre kunde utnyttja sin egen styrka, även om det bar mig emot. Kanske var det därför som det gick så bra som det gjorde, kanske inte.
Ängskalla tappade andrapriset i de allra sista stegen mot Bodbäckssiv, vilket inte gjorde så mycket. Kul att Sivan är tillbaka.
Dagens behållning, segern till trots, var nog trots allt att Kalla uppträdde mentalt stabilare än hon gjort på mången år och dag. Det lovar gott inför framtiden!
Avslutningsvis, jag har på flera ställen sagt att Katla skulle springa 1.25 sista varvet och att det avgörande för hennes del skulle vara hur fort hon sprang det första varvet. Och så rätt jag fick. Sista varvet klockade jag till 1.25,0!
Nu ska jag bara kolla lopparkivet en sista gång, sen blir det bingen.
Godnatt!
Jerker.
Katla gick med ny balans denna gång. Greppskor fram. Jag har med en dåres envishet kört henne med dåligt grepp fram och bra grepp bak, alltför att "tvinga" henne att jobba mer med bakkärran än med framditon. Nu tänkte jag tvärtom, eftersom hon gärna vill sparka i med framhjulsdriften, så erbjöd jag henne grepp fram så att hon bättre kunde utnyttja sin egen styrka, även om det bar mig emot. Kanske var det därför som det gick så bra som det gjorde, kanske inte.
Ängskalla tappade andrapriset i de allra sista stegen mot Bodbäckssiv, vilket inte gjorde så mycket. Kul att Sivan är tillbaka.
Dagens behållning, segern till trots, var nog trots allt att Kalla uppträdde mentalt stabilare än hon gjort på mången år och dag. Det lovar gott inför framtiden!
Avslutningsvis, jag har på flera ställen sagt att Katla skulle springa 1.25 sista varvet och att det avgörande för hennes del skulle vara hur fort hon sprang det första varvet. Och så rätt jag fick. Sista varvet klockade jag till 1.25,0!
Nu ska jag bara kolla lopparkivet en sista gång, sen blir det bingen.
Godnatt!
Jerker.
måndag 10 augusti 2015
Underbar kallblodshelg
Den gångna helgen eller rättare sagt lördagen kommer sent att glömmas av alla och envar som närvarade på Ådalens Pärla, Dannerotravet.
Månprinsens nedtuggande av Lannem Silje i den sedan länge emotsedda duellen och det jubel som den månghövdade publiken bidrog med var det största av allt som skedde. Just jublet när nestor Melander tillsammans med sin springare skar mållinjen som etta var något alldeles extra. Jag har varit med om en upplevelse ch publikstämning som kan mäta sig med den och det var när Victory Tilly vann elitloppet, men det vette rackarn om inte detta ändå var strået vassare.
I de klassiska löpningarna fick vi återigen se en handfull imponerande norska topptravare, vilka liksom verkar vara från en annan planet. Hur i hela friden de förmås prestera så till den grad, ja det är nöten som vi svenskar har att knäcka framöver. Vi har ju trots allt samma blod i ådrorna på våra hästar som norrmännen har, något så när i alla fall. Det kan hända att de har starkare stolinjer här och var, men jag hävdar att det finns andra faktorer som skiljer oss från dem, som väger tyngre än det genetiska materialet. Vad vet jag dock inte, men jag kan inte låta bli att dra paralleller till längdskidåkning. Där har vi också ganska likartade förutsättningar men tvingas även där allt som oftast lyssna till "Ja vi elsker..." när de vanskas större tävlingar. Kan det vara så att norrbaggarna generellt satsar hårdare mot toppen än vad vi gör?
Guldtäcket gick till Titan Tabac. Grattis Staffan!
Efter tävlingarna var det dags för auktion. Glädjande nog så var det en skellefteåhäst som, om inte sopade banan med de andra, så i vart fall blev den som gick under klubban till det högsta priset. Frida Anderssons Timo R.F. såldes för 65.000 kr och går direkt in i den nyblivna kriterievinnaren Geir Flåtens stall. Jag vet att Frida har satsat och jobbat hårt med sin uppfödning de senaste åren och det känns bra att seriöst arbete lönar sig. Inte bara när det kommer till träning, utan också i uppfödarsammanhang.
Ikväll startar Ängskalla och Katla Kiro i samma lopp hemma på Skellefteåovalen. Har ingen jättefeeling för Kalla, känslan är att vi inte ligger riktigt "rätt på det" för dagen. Visst hon kan räcka till seger på sin höga grundkapacitet men det känns som sagt inte riktigt bra i magen. I samma mage känns det dock bättre avseende Katla. Får hon det att stämma och kommer iväg bra genom första svängen, då tror jag faktiskt att det kan bli problem för i alla fall Kalla att plocka ner henne. Är hon å andra sidan dålig från start, vilket hon ofta kan vara, ja då blir hon nog uppäten ganska fort av sin bästa kompis.
Jerker.
Månprinsens nedtuggande av Lannem Silje i den sedan länge emotsedda duellen och det jubel som den månghövdade publiken bidrog med var det största av allt som skedde. Just jublet när nestor Melander tillsammans med sin springare skar mållinjen som etta var något alldeles extra. Jag har varit med om en upplevelse ch publikstämning som kan mäta sig med den och det var när Victory Tilly vann elitloppet, men det vette rackarn om inte detta ändå var strået vassare.
I de klassiska löpningarna fick vi återigen se en handfull imponerande norska topptravare, vilka liksom verkar vara från en annan planet. Hur i hela friden de förmås prestera så till den grad, ja det är nöten som vi svenskar har att knäcka framöver. Vi har ju trots allt samma blod i ådrorna på våra hästar som norrmännen har, något så när i alla fall. Det kan hända att de har starkare stolinjer här och var, men jag hävdar att det finns andra faktorer som skiljer oss från dem, som väger tyngre än det genetiska materialet. Vad vet jag dock inte, men jag kan inte låta bli att dra paralleller till längdskidåkning. Där har vi också ganska likartade förutsättningar men tvingas även där allt som oftast lyssna till "Ja vi elsker..." när de vanskas större tävlingar. Kan det vara så att norrbaggarna generellt satsar hårdare mot toppen än vad vi gör?
Guldtäcket gick till Titan Tabac. Grattis Staffan!
Efter tävlingarna var det dags för auktion. Glädjande nog så var det en skellefteåhäst som, om inte sopade banan med de andra, så i vart fall blev den som gick under klubban till det högsta priset. Frida Anderssons Timo R.F. såldes för 65.000 kr och går direkt in i den nyblivna kriterievinnaren Geir Flåtens stall. Jag vet att Frida har satsat och jobbat hårt med sin uppfödning de senaste åren och det känns bra att seriöst arbete lönar sig. Inte bara när det kommer till träning, utan också i uppfödarsammanhang.
Ikväll startar Ängskalla och Katla Kiro i samma lopp hemma på Skellefteåovalen. Har ingen jättefeeling för Kalla, känslan är att vi inte ligger riktigt "rätt på det" för dagen. Visst hon kan räcka till seger på sin höga grundkapacitet men det känns som sagt inte riktigt bra i magen. I samma mage känns det dock bättre avseende Katla. Får hon det att stämma och kommer iväg bra genom första svängen, då tror jag faktiskt att det kan bli problem för i alla fall Kalla att plocka ner henne. Är hon å andra sidan dålig från start, vilket hon ofta kan vara, ja då blir hon nog uppäten ganska fort av sin bästa kompis.
Jerker.
måndag 6 juli 2015
Sommar, sommar, sommar...
... det är dans i folkets park. Osv.
Dagens (kvällens) sommarpratare är: - trumvirvel - Jag!
På det lokala sommarcaféet i Skråmträsk vill säga. Jag kommer under en timmes tid att prata lite generellt om trav. Och hur det fungerar från insidan. Med insidan menar jag inne på stallbacken, inne i stallet och inne i huvudet på oss travnördar.
Framför allt kommer mitt sommarprat att handla om vårt äventyr nere på kontinenten i vintras.
Skulle du råka läsa det här och har möjlighet, så kom förbi vetja! Kl 19.00 kör vi igång. Kom i tid, ta en fika och trivs en stund innan också. Och njut av den fantastiska sommaren i Skråmträsk.
Jerker.
Dagens (kvällens) sommarpratare är: - trumvirvel - Jag!
På det lokala sommarcaféet i Skråmträsk vill säga. Jag kommer under en timmes tid att prata lite generellt om trav. Och hur det fungerar från insidan. Med insidan menar jag inne på stallbacken, inne i stallet och inne i huvudet på oss travnördar.
Framför allt kommer mitt sommarprat att handla om vårt äventyr nere på kontinenten i vintras.
Skulle du råka läsa det här och har möjlighet, så kom förbi vetja! Kl 19.00 kör vi igång. Kom i tid, ta en fika och trivs en stund innan också. Och njut av den fantastiska sommaren i Skråmträsk.
Jerker.
fredag 3 juli 2015
Lägesrapport Ängslilja
Vår tvååriga Ängslilja tränar för dagen på med ganska tuffa pass men inte så ofta. Av olika orsaker av livspusselkaraktär.
Igår fick hon gå ett intervallpass på 8 x 2.10 / 700 m. De två sista lite snabbare än så i ärlighetens namn. Hon får nöta på i de tempot en månad till och sen sänker jag henne ner mot 55-tempo fr o m augusti. Det känns att hon redan nu kan springa så fort. Men jag vill att hon, när det är dags för det, också ska vilja springa så fort.
Det är skillnad det.
Jerker.
Igår fick hon gå ett intervallpass på 8 x 2.10 / 700 m. De två sista lite snabbare än så i ärlighetens namn. Hon får nöta på i de tempot en månad till och sen sänker jag henne ner mot 55-tempo fr o m augusti. Det känns att hon redan nu kan springa så fort. Men jag vill att hon, när det är dags för det, också ska vilja springa så fort.
Det är skillnad det.
Jerker.
torsdag 2 juli 2015
Ängskalla passerade en miljooo.ooon
Som jag har längtat efter att få skriva detta blogginlägg.
Den fantastiska resan med Kalla bara goes on and on. Vi är glada, ödmjuka och tacksamma över att få åka med. Att hålla på med travhästar handlar i mångt och mycket om att drömma. Våra drömmar handlar bl a om att få vara med i större tävlingar och dessutom hugga på framskjutna placeringar i de samma.
Ängskalla har i allra högsta grad bidragit till att infria våra drömmar. I måndags var det SM för ston och vi åkte ner till Bollnäs med goda förhoppningar om en framskjuten placering. Kalla hade från början ett hopplöst utgångsläge och loppet blev därav minst sagt jobbigt. Tredjespår i första sväng fram till dödens och där blev hon kvar resten av loppet. Hon stred som en tiger hela vägen in till mål och kom hem med en bronspeng runt halsen. Inte illa för vår lilla lokalproducerade märr från Skråmträsk. Se loppet här.
Genom åren har Ängskalla hunnit göra etthundrasju starter, vunnit sexton och varit på pallen vid trettiosex tillfällen. Vidare har hon deltagit i finalen av Kriteriestoet, vunnit finalen av norrländsk stoelit, satt svenskt rekord och nu härom dagen bärgade som sagt hon en bronspeng i SM för kallblodsston. Och passerade samtidigt en miljon kronor i insprungna pengar totalt under karriären. Lämpligt att göra det just i SM.
Det sägs ju allmänt i affärsvärlden att den första miljonen är den svåraste att tjäna in. Jag hoppas verkligen att det påståendet är = sant!
Jerker.
Den fantastiska resan med Kalla bara goes on and on. Vi är glada, ödmjuka och tacksamma över att få åka med. Att hålla på med travhästar handlar i mångt och mycket om att drömma. Våra drömmar handlar bl a om att få vara med i större tävlingar och dessutom hugga på framskjutna placeringar i de samma.
Ängskalla har i allra högsta grad bidragit till att infria våra drömmar. I måndags var det SM för ston och vi åkte ner till Bollnäs med goda förhoppningar om en framskjuten placering. Kalla hade från början ett hopplöst utgångsläge och loppet blev därav minst sagt jobbigt. Tredjespår i första sväng fram till dödens och där blev hon kvar resten av loppet. Hon stred som en tiger hela vägen in till mål och kom hem med en bronspeng runt halsen. Inte illa för vår lilla lokalproducerade märr från Skråmträsk. Se loppet här.
Genom åren har Ängskalla hunnit göra etthundrasju starter, vunnit sexton och varit på pallen vid trettiosex tillfällen. Vidare har hon deltagit i finalen av Kriteriestoet, vunnit finalen av norrländsk stoelit, satt svenskt rekord och nu härom dagen bärgade som sagt hon en bronspeng i SM för kallblodsston. Och passerade samtidigt en miljon kronor i insprungna pengar totalt under karriären. Lämpligt att göra det just i SM.
Det sägs ju allmänt i affärsvärlden att den första miljonen är den svåraste att tjäna in. Jag hoppas verkligen att det påståendet är = sant!
Jerker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)