Den trogne och tillika minnesgode läsaren av bloggen kanske minns att jag orerade om de låga och näst intill obefintliga veterinärkostnaderna på våra hästar för ett par veckor sedan. Nu har jag emellertid fått krypa till korset. Jag vill dock innan jag fortsätter, direkt gå i försvarsposition och hävda att mitt resonemang i det tidigare inlägget i stort är korrekt. Men nu har vi som sagt, trots allt, stött på patrull.
Katla har tränat och tävlat på ett tillfredsställande sätt hela våren och sommaren. Tills Hagmyren-starten för två veckor sedan. Då blev det dubbla galopper, hon sprang förvisso fort däremellan, men jag fick ändå känslan av att allt inte stod rätt till. Även om kusken inte tyckte att det fanns något att anmärka på.
Tiden var och är knapp inför derbykvalen kommande helg. Därför finns all anledning att vidta alla tänkbara åtgärder som kan gynna Katla inför den stundande uppgiften. En av åtgärderna var att jag, ett par dagar efter loppet, tog ut veterinären till gården, mest för att säkerställa att allt var ok på skadefronten, inte primärt för att hitta något avvikande. Efter böjprov visade det sig dock att hon hade rejält ont i båda framkotorna och behandlades därför lokalt med tuppkam.
Hon har knappt tränat alls efter senaste starten. Igår lördag var hon dock, som rubriken antyder, tillbaka på banan igen. Både bildligt och bokstavligt. Hon fick gå ett rundbanejobb i 40-tempo med en riktig snabb avslutning. Kändes ånyo riktigt fin. Lite ny balans och ett nytt bett gjorde säkert sitt till också. Härmed skingrades i alla fall ett par moln på derbyhimlen.
Varför blev det så här knasigt då? Tid för självrannsakan. Jag håller helt och hållet mig själv ansvarig. Det torra och varma vädret tror jag har gjort att träningsvägar och banor varit alltför hårda och erbjudit alltför dålig både stötdämpning och fäste. Och jag har tränat på med huvudet under armen och helt enkelt överforcerat min häst. Gudarna ska veta att det inte alltid är lätt att ligga på rätt sida om den knivskarpa gränsen avseende träningsdos och -mängd inför dessa stora årgångslopp. Men jag tror och hoppas att jag inte gick alltför långt över den innan det uppdagades i alla fall.
Hur som haver känns det som att vi fortfarande i allra högsta grad fortfarande är med i racet om en åtråvärd plats i finalen av Derbystoet 2014.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar