För ca en månad sedan tog vi vår första stalldubbel någonsin. Igår kom den andra. Fast tvärtom denna gång Katla Kiro vann före bästisen Ängskalla. Så det rullar på bra nu. Synd bara att det inte går att tjäna pengar på kallblodsston. Nej, ironi funkar visst inte så bra i skriven form, så vi struntar i det som jag hade tänkt fortsätta med.
Travlopp kan vinnas på många sätt. Vi vann det på ett märkligt sätt igår. Kolla här och döm själv. Titta också extra mycket på Katlas kusk och dennes skickliga körhänder genom sista svängen då han både kör och håller igen samtidigt. När Ove kör på den nivån, då är han i mina ögon kanske bäst i Sverige.
Vi gläds så klart alldeles oerhört åt vår dubbeltriumf. Placeringar och pengar i alla ära, men det är framför allt två saker som jag tycker är de största glädjeämnena. För det första Katlas öppning från start (vilken skylles på att hon första gången på två år tävlade utan huvudstång) och för det andra Kallas avslutning sista femtio meterna. Dessa två företeelser ger nämligen hopp för framtiden. Och det är det som allt handlar om. Det som har hänt, det har hänt, nu ligger fokus på nästa lopp. Det är viktigare än gårdagens.
Jag sänder också en tanke till min proffstränarkurskamrat Jan Ove Olsen som satt på leken in på upploppet och blev snuvad på konfekten. Men som hans häst såg ut så är det sannolikt bara en tidsfråga innan hann får ta den angenämaste av vägar tillbaka till stallbacken. Kämpa Olsen!
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar