Trav och kiropraktik och trav igen

Senaste knappa veckan har det hänt mycket. En fjärdeplats i monté med Ängskalla. Fina banjobb av Marre och Katla. Gästspel i jollen och först i världen med att kvala in en avkomma efter Ulvsås Zico. Och sist men absolut inte minst en massa gratulationer och lyckönskningar inför mitt kommande värv som A-tränare. Tack för det! Alla!

För hundra, nåja, nästan tjugo år sedan i alla fall jobba jag i Italien men började känna att det var dags att ta ett steg till i livet. Lång historia kort: Jag stötte på kiropraktiken via en häst som behandlades med fantastiskt resultat som följd. Jag började fundera på om det kunde vara något för mig. Jag velade en hel del. Men en av tungorna på vågen som det att tippa åt "rätt" håll var min kompis Örjan "Janski" Torstensson som sa:

"Du kommer att klara dig bra i det yrket efter alla dina år med palperande och diagnosticerande av skador på hästar."

Med bland annat de orden i ryggen så skickades ansökan in och jag hamnade så småningom i skolbänken i Solna. Föga visste jag då att just det beslutet skulle komma att vara av stor vikt för min kommande travgärning.

Efter att ha jobbat som kiropraktor i femton år så tycker jag att jag har fått en bra bild och känsla för hur man tränar och förebygger skador, dels på humansidan, men inte minst hos travhästen.

Kanske eller snarare troligen är det detta som gjort att veterinärräkningarna är så sällsynta i bokföringspärmen, tvi, tvi. Exempelvis har Ängskalla gjort drygt 134 starter och behandlats i led två gånger. Senast för fem år sedan. Katla har gått 51 lopp också hon behandlad två gånger, senast för två år sedan. Därutöver har det varit någon enstaka behandling ytterligare på någon häst men det är relativt sällsynt som sagt.

Därmed inte sagt att det tränas försiktigt, snarare tvärtom. Men jag tror att jag gör mycket på rätt sätt. Jag får ofta frågan om jag behandlar mina hästar kiropraktiskt. Det förekommer, visst, men framför allt ser jag på hela individen med kiropraktorglasögonen på. Speciellt när kommer till träning, uppbyggning och återhämtning. Och det har hjälpt mig mycket hittills.

Så ironiskt nog så var det det som fick mig att lämna hästarna som så småningom förde mig tillbaka till dem.

Så kan det gå när livet får hända.

Jerker.