tisdag 13 augusti 2019

En fantastisk dag

   I söndags fick jag vara med om något helt fantastiskt. Tänk att få ta fram en häst från grunden. Köra in, kvala, tävla, sätta upp det högsta av mål och drömmar, infria och överträffa desamma. I söndags hände det och jag fick bevittna crescendot i hela händelsekedjan från första parkett. Den dagen kommer jag för alltid att bära med mig i mitt kallblodshjärta. Grattis Nicklas, Kristin, Oskar och Wiktor! Vilken resa ni gör med Bäcklös Uriel, vinnaren av svenskt kallblodskriterium 2019!

   Ett minst lika stort grattis till min västerbottniska travtränarkollega Stefan Johansson från Umeå som vann Kriteriestoet. Härligt jobbat Stefan! Det här var f ö andra gången på fem år som en liten tränare, med ett litet material och i travsportens geografiska periferi i norr, själv tränar fram och kör en klassisk vinnare till seger, 2014 gjorde Jessica Lindgren samma sak med Bodbäckssiv i Derbystoet. Det här med travsportens mångfald kan inte nog understrykas, värdesättas och månas om!

   Vi, i vårt lilla stall och med våra delägare, fick oss också en oförglömlig söndag till livs med vår Holter Oda. Vilken resa vi gjort med henne. Från oinkörd och allt annat än trevlig i oktober 2017 till en lysande stjärna i Kriteriestoets final knappa två år senare. När det börjar närma sig tävlingsdebut är det, i alla fall för mig, viktigt att hålla motivationen på topp. Det är viktigt med bränsle som håller motorn igång. Motorn i min travtränartillvaro drivs av bränslet som stavas konkurrens. Vi och vårt lilla stall har under det senaste decenniet haft lyckan att få delta i hela tio stora årgångsfinaler, trots att vi aldrig haft mer än en eller max två hästar per årskull. Jag som tränare av dessa har drivits och sporrats av mina konkurrenters framfart på banorna. Väck mig mitt i natten och jag kan än idag rabbla dem, vilka de har varit år för år, kull för kull, de där som jag strävat efter att kunna slå. Och de har varit en viktig del i de framgångar som vårt stall har haft. Jag ska räkna upp några, skulle en eller annan vara felstavad, så se det som ett bevis på att jag inte kollat upp dem på nätet för att backchecka hur de stavas alt när och under vilka år de tävlade.

Ängskalla mötte / sporrades av S.S.Conny, Stilig och Bodbäcksjill.
Odile Kiro - Järvsö Blomster, Lome Anna, Hulte Nova
Katla Kiro - Bodbäckssiv, Strimmsy, Åsrud Vilja, Grandina
Marre R.F. - Backegubben, Stjärnblomster, Väskinge Hemi, Eldteksa
Rappodina - Eldoda, Voje Maren, Vindpärla, Vännfors Stjärna

   Se där några av de hästar som fungerat som, på ett positivt sätt, röda skynken för mig under kalla och mörka vinterkvällar när jag i pannlampans sken tränat våra adepter. Tack för sparringen!

   Tillbaka till Holter Oda. Lång historia kort. Allt gick som på räls tills för ett par månader sedan. I ett lopp på Lyckseletravet i månadsskiftet juni/juli fungerade hon inte alls. Jag har jobbat stenhårt för att få henne på rätt spår igen. Jag har känt att vi har varit på rätt väg förvisso, men tiden har varit vår värsta ovän med tanke på det annalkande stora målet för året, Kriterietstoet. Så sent som för ett par veckor sedan när kvalet till detsamma skulle köras, så var min förhoppning att vi skulle kvala in till finalen med ett skohorns hjälp och därmed "få" två veckor till på oss att ställa henne i ordning. Min erfarenhet är att det kan gå ganska fort att komma till stånd med förändringar hos en travhäst om man bara "kommer rätt på det". Jag hade en idé, men jag behövde som sagt fjorton dagar på mig, vilket jag också fick. Min tanke var att hennes svaga bakknän istället för att vila skulle få jobba extra hårt. Sagt och gjort. Efter kvalet för två veckor sedan har Holter Oda gått korta, tuffa träningspass, nästan varje dag. 8 x 400 meter i 1.50-tempo i knähögt gräs. Ingen uppvärmning, ingen nedvärmning, that´s it. Tanken var att hon skulle tvingas lyfta sina bakben istället för att vila dem, en chansning kan tyckas, men den gick hem. Resultatet blev att vi nådde prispallen i det största loppet i Sverige för treåriga kallblodsston, Kriteriestoet. Holter Oda sänkte sitt rekord rejält och havren finansierades också för ett bra tag framöver.

   Detta, att jag lyckades få henne i stridsdugligt skick trots de dåliga oddsen, är jag väldigt nöjd med. De röda skynkena denna gång har för övrigt varit bl a Guli Anna, Alfa Lina, Skeie Lotta, Vinnas Titania och Theofaksa.

   Den gångna söndagen bjöd för övrigt på stor kallblods- och travpropaganda. Trav är på många sätt fantastiskt, om detta kan skrivas hur mycket som helst. En av dessa braiga företeelser är att David kan slå Goliat, både nu och då. Och i söndags hände det x 2. Ofta vinns de största loppen av de stora drakarna, men i söndags vanns de två största loppen för de treåriga kallbloden i Sverige av en liten amatörtränare från Gävle och liten proffstränare från Umeå. Andraplatsen i respektive lopp togs av två stora drakar, eller Goliats om man så vill. Det är ingenting annat än vackert!

   Avslutningsvis så vill jag än en gång hylla min favoritbana på jorden, Dannero, för ännu en trevlig tillställning. Den idylliska banan i Ådalen har verkligen hittat ett koncept som gör att åtminstone jag gör allt i min makt att varje år ha en starthäst med i listorna, denna deras största dag för året.

   Jag har redan börjat klura på hur jag ska få dit Ravn Kiro till nästa år. Minns var ni läste det först!

/ Jerker.












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar