Vi är i final

Ajjj!!! Sorry, jag vara bara tvungen att nypa mig i armen för att kolla om det verkligen är sant. Och se, det är det! Vi har lyckats ta oss hela vägen till den största årgångsfinalen som ett fyraårigt sto kan nå på svensk mark; Derbystoet. När startbilen släpper fältet på onsdag nästa vecka så finns vi med bakom densamma och som grädde på moset från drömspåret #2!

Igår söndag blev drömmen verklighet. Vägen till detta det största och mest anrika av lopp för ovan nämnda kategori har varit lika lång som krokig och mödosam. Vi har gjort en del felval på vägen, men tack och lov också en hel del som gått åt rätt håll, framför allt på slutet avseende träning, matchning, balansering, foder, friskvård osv. Men jag lämnar det därhän för nu och fokuserar istället på två saker. Känslorna under dagen och tacksamheten att vi får vara med i dessa sammanhang.

Känslorna. Tävlingsdagen började med att jag värmde upp Rappodina på banan, hon kändes inte helt ok men good enough för att vara hon. Små korrigeringar avseende utrustningen och sedan ut till loppet. Tvivlet, gjordes rätt korrigeringar? Förutsättningarna innan loppet: topp fyra gällde för en finalplats, med klaff så borde vi kunna vara trea-fyra. Starten går, allt går som planerat runt första svängen, hon tappar men inte mer än att hon är kvar loppet. Efter ett varv sitter hon bra till, ett par av de värsta konkurrenterna gör bort sig. Hoppet, kan detta gå? Sista bortre långsidan, Rappodina styrs på, hon tar sig framåt mot täten. Hoppet stiger, det kan gå! In på upploppet, det ser mycket bra ut, det kommer nog att gå! Femtio meter före mål, vi ligger tvåa när den i ledningen plötsligt galopperar, det går! Och vi f--king vinner det första försöket till Derbystoet 2019! Bland det allra största som vi varit med om hittills i vårt travliv. En helt fantastisk känsla som det inte är värt att ens försöka beskriva. Det får bli klyschan: Det måste upplevas!

Tacksamhet. 1. Tack till Mathias och Mirja som gett oss förtroendet, tiden och tålamodet att jobba med och sedermera leasa Rappodina. Det finns fortfarande mycket att slipa på men det går helt klart åt rätt håll. 2. Tack till kusken Ulf Ohlsson för en hundraprocentig styrning. 3. Tack till Rappodina för viljan att alltid göra sitt yttersta. Vi har hästar i stallet med bättre teknik, vi har de med större hjärta och lungor och vi har de med bättre fysiska förutsättningar, men vi har näppeligen någon med större fighterhjärta. Hon har det inte lätt med sin lilla lekamen och sitt emellanåt trassliga rörelsemönster, men hon vill springa och denna den viktigaste av egenskaper, har denna gång fört oss hela vägen till finalen av Derbystoet 2019! Tack Rappodina.

Se hela loppet här. (Klicka på play-ikonen vid "Rappodinas" namn i resultatlistan.)

Jerker.