Vinterträningen är i full gång. Med hopp om framtids segrar. Jag har sopat bort snön från pullerten och börjat köra de nyblivna treåringarna Röyns Kristine och Rappodina i nämnda kördon. För den oinvigde: En pullert är en ganska tung fyrhjulsvagn med möjlighet till steglös bromsverkan via skivbromsar på alla fyra hjulen. Dessutom med ledade skaklar, så nära gammeldags slädskaklar man kan komma. Sammantaget blir denna träningsform så nära gym som mina hästar kommer.
Jag är lite skeptisk till pullert på unghästar, inte för att det är dåligt per se, men det har historiskt inte funkat särskilt bra för mig. Något har jag gjort fel, kanske kört för hårt, vad vet jag. Med Marre för ett drygt år sedan, blev det t ex pannkaka. Det höll på att kosta stora delar av treårssäsongen. Historien med henne och gemensamt dessutom med andra misslyckanden är att jag kört igång träning med pullert i samband med att hästarna inte varit rytmiska, i tron att få dem just det medelst denna träningsform. Istället har resultatet ofta blivit att hästarna blivit ännu mer orytmiska.
Denna gång finns dock en elementär skillnad. Dessa två fina unghästar är helt rytmiska och symmetriska. Därmed tror jag att jag kommer att få ett bättre resultat av träningen. Möjligt att jag har fel och möjligt att det vore klokast i att helt hoppa över pullertträningen. Men då uppstår ett annat problem, det att hästarnas träning riskerar att bli alltför statisk och enformig, vilket i sin tur sliter på deras respektive lekamen. Så då tror jag hellre, i alla fall i detta fallet, på försiktig och långsiktig träning och muskeluppbyggning med pullerten.
Och detta, att göra det man tror på, är mycket viktigt!
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar