Katla Kiro till Paris!!!!!!!!!

"Travsport handlar om att sätta upp, infria och överträffa sin drömmar", jag tror det var Frasse Fransson som myntade det uttrycket. Jag är ödmjuk inför det faktum att vi än en gång får vara med på en fantastisk resa, i dubbel bemärkelse,

Tänk vad vi får vara med om genom våra hästar. Jag har nypt mig i armen så många gånger nu, att jag för länge sedan har tappat räkningen. Och nu på förmiddagen så var det dags för ett nyp igen.

Då det äntligen stod klart att vi får åka ner till Vincennes och tävla med vår egen uppfödning, vår egen på jorden så lilla men i hjärtat så stora Katla Kiro.

Det finns två sätt att ta sig dit. Totalt rör det sig om fyra platser. De två första går till ettan och tvåan i ett uttagningslopp, vilket kördes för tio dagar sedan, utan vår medverkan. Därefter kan man seedas in genom ett inte alls oinvecklat poängsystem. I det första fallet är det "enkelt og greit" på ren norska att utse resenärerna, i det andra fallet är det betydligt krångligare, parametrar ändras hela tiden, bl a beroende på vad hästarna gör på banorna de sista dagarna innan anmälningsstopp och inte minst beroende på vilka hästar som anmäler sitt intresse.

Jag och Ranja har tänkt och kollat, ritat och räknat, vridit och vänt på alla tänkbara scenarior. Vi har hela tiden haft känslan att vi skulle få nådiga nicken. Om inte om vore osv. Men nu är det alltså klart och vi kan börja packa. Inte minst till hästen och hennes resa.

Tänk att vi får vara med om detta äventyr igen. För två år sedan fick vi åka med Ängskalla och nu alltså med vår andra supermärr. Förra gången var det ett stort äventyr och vi hade ingen aning om vad som väntade. Nu vet vi ungefär och det vette katten om det inte känns ännu roligare denna gång. Inte lika spännande kanske, men roligare.

Det var förvisso enormt stort att få köra på Grosbois och värma på Vincennes med en häst som man köpt som liten, kört in och tränat hela vägen. Det enda som skulle kunna toppa det var att få göra det med en häst som man utöver allt detta, också hade fött upp själv. Och det är klart att den drömmen fanns långt borta i fjärran. Men därifrån till att den skulle slå in var ett "giant leap".

Men nu har den alltså slagit in! Ouch! Oj, nu nöp jag nog lite väl hårt.

Jerker.