måndag 31 mars 2014

Och ditt namn skall vara

Våren är här och nya föl ser dagens ljus för första gången. Ett lika roligt som svårt bestyr kan vara att namnge sina nya tillskott. Travhästar kan ha de mest fantastiska namn och vissa uppfödare är riktigt påhittiga, när det kommer till vad man ska välja för namn till sitt föl, vilket det sen ska bära resten av sitt liv. Jag vet inte om vi hör till den kategorin direkt, men de vi har fött upp har i alla fall fått namn med ett visst mått av konstruktiv eftertanke.

Vi har två egna uppfödningar i vår ägo. Och båda är således döpta av oss.

Odile Kiro. Min frus förslag helt och hållet. Odile kan lätt leda tankarna till hennes far Moe Odin, vilket förvisso är en del av sanningen, men långt ifrån hela. Det var aldrig något snack om vad hon skulle heta. Kolsvart utan tecken. Fallen som sagt efter Moe Odin. Lägg därtill att min fru har en bakgrund som balettdansös. Namnet var givet. Odile. Efter den svarta svanen i Svansjön. Kiro är sedan vårt uppfödarnamn efter mitt civila yrke, jag jobbar som kiropraktor.

Katla Kiro. Även här ville min fru ha ett ord med i namngivandet. Fallen efter Lome Elden som hon är, så ville vi ha något som associerades med eld, flammor, gnistor osv. Katla är född i början av juni 2010. Den minnesgode kommer ihåg att 2010 var våren då vi lärde oss ordet "askmoln", efter alla utbrott som den isländska vulkanen Eyjafjallajökull hade. Hustruns förslag blev därför Eyjafjallajökull Kiro. Här utnyttjade jag emellertid min vetorätt. Efter lite googlande hittade jag namnet på en vulkan som är förknippad med ovan nämnda och dennes namn var är Katla. Att Katla också är namnet på den eldsprutande draken i Bröderna Lejonhjärta gjorde inte att valet av namn på vår fölunge blev direkt svårare.

Mitt favoritnamn av alla fyndiga namn på travhästar är en Menhammaruppfödning,
ett sto undan Ain't That Love:
Hillary Clinton.

Jerker.




söndag 30 mars 2014

Banjobb med Katla Kiro

Igår lördag var jag in till banan för snabbjobb med Katla. Moder Natur begränsar för närvarande våra träningsmöjligheter hemmavid, då får man böja sig för henne, koppla på finkan och åka iväg.

Katla har allt sedan starten av sin karriär haft mer och mindre aktionsproblem och koden för att knäcka dem har jag ännu inte hittat. Och jag har min själ letat och gör det fortfarande. Det är klart att man kan kanske vänta, låta henne växa klart, vänta ännu mer, ta det lugnt, avvakta, ge henne tid, släppa på bete osv, men det ligger mig inte riktigt för. Jag vill, om min häst har talang och kapacitet för det, vara med i de största unghästloppen och då finns inte tid att vidta nämnda åtgärder. Punkt slut. Och eftersom Katla har ovanstående egenskaper och jag har de ambitioner jag har, så blir träningen därefter.

Jag tycker att det är viktigt att få ut så mycket som möjligt av varje givet träningspass. Då Katla tappar lite rytm när hon inte orkar hålla ihop travet, så försöker jag kombinera en belastning av hjärtat och musklerna utan att gå över den gräns som gör att löptekniken blir lidande samtidigt som jag vill blanda in högt tempo också. Alltså, jag vill att hon efter passet ska ha blivit lämpligt trött, både avseende hjärtat och de olika muskelfibrerna i skelettmuskulaturen, samtidigt som hon ska ha sprungit så fort som möjligt.

Hon fick igår springa 3000m. 1.48 första 1000, 1.42 andra 1000 och 1.30 sista tusen. Jag tror att jag med ett sådant jobb har uppnår avsedd effekt.

Och tron är ju ytterst elementär inom travsporten. Man måste tro, i bästa Matrixanda, på det man håller på med. Dessutom kan ju tron som bekant försätta berg. Och kan den det, ska det väl åtminstone kunna leda till en och annan seger på travbanan. Därmed inte sagt att det sistnämnda är enklare än det förstnämnda. Åtminstone känns det inte så vissa dagar.

Jerker.

lördag 29 mars 2014

Ängslilja 4-ever

Det är med hästar som med folk. Några lär man sig aldrig tycka om, en del kan man med tiden lära sig att gilla och med vissa känns det helt rätt med från första stund.

Ängslilja tillhör definitivt den sistnämnda kategorin. Lagom snäll, lagom kaxig, tillgiven mot människor, nyfiken och kontaktsökande gentemot andra hästar. Hon har en tuff period i sitt liv just nu, då våra andra hästar är allt annat än imponerade av att det tillkommit en snorunge i deras tighta gäng, men det blir nog bra med den saken vad det lider hoppas jag.

Lilja har fått börja ta ett par stapplande steg mot den annalkande inkörningsperioden. Testat huvudlag, sele, svanskappa osv.

Idag var det dags för den första tömkörningen och den avklarades med beröm godkänt. Vi brukar tömköra i ca två veckor och sen sätter vi för en vagn. Vi har som målsättning att man ska kunna köra hästen utan ledhjälp innan sista april, för att sedan köra så mycket som möjligt under maj månad och därmed anser vi att inkörningen är avklarad. Därefter blir det förhoppningsvis någon form av bete ett par månader och påbörjande av den "riktiga" grundträningen i slutet av sommaren.

Erfarenhetsmässigt så har detta koncept fungerat väldigt bra och jag ser ingen anledning att tro att det inte kommer att göra det också med Ängslilja.


Ängsliljas första tömkörning

Igår släppte vi ihop alla våra fyra hästar för första gången och förväntade oss det sedvanliga rangordningsuppgörandet. Av det blev dock intet. Däremot hände något ytterst märkligt. Direkt som vi släppte ihop dem, tog sig Ängskalla an Ängslilja som vore det hennes eget föl. Lilja sökte på samma sätt skydd hos Kalla som vore det hennes egen mor. Hon försökte till och med få sig en mjölkslurk från hennes spenar. Och det var knappt att Kalla ens reagerade på det. Så istället för att bli utstött inledningsvis, så fick Lilja sig en fostermor till livs. Det märkliga och besynnerliga med den här historien är att Ängskalla är helsyster med Ängsliljas mamma, om det nu på nåt sätt spelar in.

You'll never know. Och ingen annan heller.

Jerker.

fredag 28 mars 2014

Nöjd med gårdagen



Odile Kiro och undertecknad på Bodentravet

Odile skötte sig nästan perfekt i gårdagens breddlopp i Boden. Lugn start och position i andraspår längst bak i fältet genom första svängen. Ytterst nära galopp på första bortre men jag lyckades parera, den gången. Nästa gång vi närmade oss samma kritiska punkt, dvs bortre långsidan, så råkade jag blinka och gungan var ett faktum. Ställde sig dock 600 kvar, sprang ifatt fältet och nöp en matlapp. Underkant 1.26 sista 500 så hon är på gång. När hon en vacker dag låter bli att ta de där hoppsastegen, så kommer jag att ta dem istället, för då skulle jag tro att hon är hon är med på det ädlaste av foton. Det som tas när målsnöret sprängs.

Ängskalla var åter sig själv efter diverse utrustningsändringar. Tung inledning, tredjespår runt första kurvan fram till dödens. Blev sittande där resten av loppet och drog fram vinnaren. Själv tog hon en säker bronspeng på ett nytt tangerat rekord och, bäst av allt, med full fart över mållinjen.

Jag själv klarade mig utan böter den här gången, så även jag är på gång. Klarade också drogtestet. Testade negativt för kokain, amfetamin, heroin och en sak till vad det nu var. För statistiker som eventuellt läser detta, räkna ut följande: Bodentravet tar ca 15 knarktester per år, slumpvis urval av kuskar. Jag kör i typ två lopp per år på den banan. Hur stor är sannolikheten att just jag kommer att testas? Nåja, en erfarenhet rikare blev man i alla fall.

Gårdagens negativa: Punktering på finkan på E4:an på vägen hem. Men det löste sig ändå ganska smärtfritt med hjälp av några telefonsamtal och Bert Petterssons insats med hans domkraft.

Idag har jag slitit av båda starthästarna bakskorna och de har fått bekanta sig med Ängslilja (och tvärtom) för första gången. Det blev ett väldigt speciellt möte när "de fyras gäng" hade rendez-vous för första gången. Jag har i alla fall aldrig sett nåt liknande. Mer om det imorgon.

See ya!

Jerker.

torsdag 27 mars 2014

Odile Kiro & Ängskalla Bodentravet 27/3

Odile startar i ett breddlopp med undertecknad vid spakarna. Hästen känns oförändrat fin i träning, tycker kanske t o m att hon känns lite bättre ju mer och hårdare hon tränas. Hon har fått ett lite annat träningsupplägg på slutet då yttre omständigheter, läs vädret, så har krävt. Hon har svarat bra på det men den riktiga effekten av omläggningen kommer nog inte förrän om en månad till skulle jag tro. Återkommer i framtiden om hur hon (och de andra hästarna) tränas.

Själv ska jag försöka att inte göra de misstag som gjordes förra gången hon och jag tävlade. Jag är försiktigt optimistisk om en framskjuten placering om allt går i lås. Vinner gör hon inte. Det finns ett par stycken som hon inte kan slå normalt sett, men strunt i det, det här är bara ett led i matchningen inför kommande säsong, vilken jag ändå tror kan bli ganska hygglig när året så småningom ska summeras.

Ängskalla var senast en liten besvikelse. Men det finns förklaringar. Jag kommer att göra lite ändringar till den här starten, vilka jag tror kommer att bli till det bättre. Hon har bästa möjliga läge. Sjätte spår på startvolten över kort distans. John brukar vara bra på att pricka starten och Kalla brukar vara snabb ut från springen. Tufft motstånd såklart eftersom det tyngre gardet har börjat vakna upp från sina respektive iden. Sedan har vi detta med sommarbana som jag nämnt tidigare. Jag har umgåtts med tanken på att skriva en motion till ST om att införa en permanent konstfrusen isbana i norra Sverige... Jag lever på hoppet att en hitta en optimal balans, på vilken hon kan göra sin kapacitet rättvisa även på isfritt underlag. Första steget i den jakten på den blir den här starten. Funkar hon som ska är hon med på målfotot. Vore kul att ha ett målfoto med hon och Järvsöviking på. Det är väl inte helt otroligt att de i framtiden får ett kärleksbarn (nåja) tillsammans och det vore en kul grej att visa upp ett foto med föräldrarna på, för den eventuella avkomman.

Selen, vagnen och de nya jänkarhjulen är packade. Mot Boden!

Spänn banden!

Jerker.

onsdag 26 mars 2014

Jänkarhjul på biken

Våren är här och ett säkert vårtecken är att det vad det lider är dags att byta hjul på bilen. Och varför inte pimpa sulkyn också?

Idag införskaffades ett par sjukt snygga jänkarhjul. De sägs att de rullar lättare och därmed har en minimalt positiv effekt på resultatet. Det må vara som det vill med den saken. Hur som haver är det i alla fall väldigt roligt att ha en stilig vagn att klicka på kusen när den ska ut på banan.

Helt otroligt vad det går mode i saker och ting även i travets underbara värld. Och lika otroligt är det att man, om jag talar för mig själv, inte kan låta bli att haka på det som vid varje given tidspunkt anses vara "det-man-ska-ha".

Nu är jag väl inget modelejon när det kommer till mitt leverne för övrigt, så jag följer snällt följa med fårskocken i det här fallet. Sen får vi väl se när hjulen har betalat sig. Eller det vet jag förresten. Det blir när vi vinner på målfoto, för det är väl typ den decimetern som man tjänar. Men när den målfotosegern kommer, det vette fåglarna, om ens de. Ety, ännu har det aldrig hänt. Who knows, kanske det blir imorgon då Odile och Ängskalla startar i Boden?

Hoppas det.




Återkommer imorgon med tankar, förhoppningar och funderingar om de startande hästarna.

Jerker.

tisdag 25 mars 2014

One of those days

Diskad med Ängskalla ikväll på Umåker. Det var sannerligen inte första gången. Det var sannerligen inte sista gången heller. Utan att gå in alltför mycket på varför det gick som det gick så kan väl en liten förklaring / bortförklaring vara på sin plats. 

Körande Östman sade att han försökte täppa till en lucka som var på väg att uppstå framför henne, samtidigt som hon inte var helt på bettet. Han gav instinktivt efter lite med tömmarna, vid ett för Ängskallas del illa valt tillfälle, vilket gjorde att hon inte kunde hålla reda på alla sina ben och galopperade som en konsekvens av detta. Det om det. Hon travade, funkade och värmde fint. Det blev galopp den här gången och så blir det ibland. 

Märkligt ändå, det här med att man, eller åtminstone jag, aldrig kan vänja sig med känslan som infinner sig när man i högtalarna hör: "Diskvalificerad nr... osv". Det vrids liksom om någonting inom mig, just under revbensbågen, skulle tro att det på fackspråk kallas "mitt i solar plexus". Det släpper så småningom, det gör det. Jag kan nog sträcka mig till att tillstå att det släpper lite fortare nu än förut. Tidsrymden vi snackar om här är en kvart eller så. Den här kvarten är inte ett jättestort problem, men heller inte en särskilt angenäm upplevelse. Icke desto mindre hör den spelets regler till. Men just den där första minuten, efter att man fråntagits drömmen om en framskjuten placering, skulle jag gärna vara utan. Eller nej, det skulle jag baske mig inte vid närmare eftertanke. Inte för att jag har ett masochistiskt synsätt på min lidelse för travsporten, utan rätt och slätt för att den där djupa avgrunden och stora besvikelsen, gör den där framgången som hägrar i fjärran så mycket mer eftersträvansvärd och underbar. Kanske förhåller det sig t o m så, att motgången för mig fungerar som bränsle för att uppnå det motsatta. Per aspera ad astra.

Nästa start för Ängskalla blir redan på torsdag 27/3 i Boden. Kortlopp, springspår på startvolten. Häng me' då den som kan! (Den uppmärksamme märker här hur fort sinnesläget kan ändras hos en galen travidiot, men det är väl därför man orkar hålla på med denna mentalt krävande men definitivt än mer givande livsstil aka travsport!)

Jerker.

måndag 24 mars 2014

Ängskalla Umåker 24/3

Då spänner vi bågen igen, lastar häst på transporten och beger oss på trav igen. Äntligen. Det var ju nästan en vecka sedan sist.

Ängskalla startar på Umåker i ett dubbelcupsförsök. Som heter "Umåker 70 år" minsann, fint ska de' va'! Dubbla tillägg över lång distans borgar för en rygglöpning. Tror och hoppas att det kommer att gå bra. Hästen känns i oförändrat bra form. De abrena som föreligger på förhand är, tillsammans med ett gäng bra motståndare, också det första loppet för säsongen på riktig sommarbana. Jag är inte helt övertygad om att hon kommer att göra lika bra ifrån sig på det underlaget som hon har gjort i vinter på fruset dito. Hoppas att hon överbevisar mig om motsatsen redan ikväll.

Samma lika utrustning som hela vintern, förutom isbroddarna såklart. Dessutom kommer kusken att erbjudas ett snöre att dra i, vilket är sammankopplat med huvan över öronen. Om han sedan kommer att anta erbjudandet eller spara det till ett senare tillfälle får bli helt upp till honom.

Återkommer med förklaringar och / eller bortförklaringar i nästa inlägg.

Spänn banden!

Jerker.

söndag 23 mars 2014

The only way is up

Kallblodssporten befinner sig för närvarande i ett prekärt läge. Det stora problemet som vi just nu brottas med är det minskade antalet betäckta ston.

Under 2012 ökade förvisso betäckningarna av kallblodsston med 7 %, det var för övrigt den enda hästrasen i Europa som ökade det året, men ifjol skedde ungefär samma minskning. Det är ingen stor minskning egentligen procentuellt sett, men eftersom rasen är relativt liten, så har vi absolut inte råd med att det går nedåt överhuvudtaget. Vi har nu nått en punkt där det måste vända.

Föds det färre hästar så blir det på sikt färre hästar i loppen, det kommer att finnas färre hästar till försäljning, intresset för rasen minskar, loppen minskar i antal, uppfödarna tröttnar, det blir färre ston som betäcks osv.

Man ska dock komma ihåg att vi som håller med trav generellt och kallblod specifikt, är väldigt lyckligt lottade. Vi kan nämligen själva påverka vår situation! Och det är minsann inte allom förunnade. Vi kan betäcka fler ston, köpa fler hästar, anmäla fler hästar till start och på andra sätt öka intresset för vår kära kallblodssport.

Svensk Travsport har nyligen sjösatt de nya uppfödarpremierna som kommer att gälla fr o m 2017. Uppfödarna kommer att gynnas kraftigt och det är inte en allt för vågad gissning att även tävlingsbiten kommer att befrämjas även den om några år. Kort sagt, planet lyfter om tre år och på det planet ska vi vara med. I alla fall jag. Jag tänker se till att ha minst en unghäst, sannolikt kanske ett par stycken, på startlinjen när prispengarna (och kanske t o m uppfödarpremierna) ska fördelas.

 Intresseorganisationen Sleipner jobbar stenhårt för att fler ston ska betäckas, detta är en av de hårdaste men också viktigaste nötterna att knäcka. Lokalt här uppe i norr är hingstvisningen på Umåker den 4/4 ett exempel på det. Vidare så finns avelsinspiratörer runt om i landet för den som vill ha tips och vägledning. Gå gärna in på Sleipners hemsida under fliken "avel" för att komma i kontakt med någon av de duktiga inspiratörerna som finns där. Jag vill också i sammanhanget nämna en läsvärd blogg om avel, unghästar och annat smått och gott: avelsleipner.blogspot.se.

Tack för idag!

Jerker.

lördag 22 mars 2014

Nyförvärv till stallet

Inte ofta vi gör det jag och min fru. Flera år sen sist faktiskt. Köper häst. Men idag blev det av. Vi hämtade hem ett ettårigt sto som lystrar till det vackra namnet Ängslilja, efter Spikeld och undan Ängsjahna (som f ö är helsyster med Ängskalla) från Stall Jeda.

Hon kom som ett yrväder en apr...f´låt marsafton och kvastade runt i vår hage. Jag skruvade ur brodden ur bakskorna på Katla och så fick de bekanta sig med varandra tête-à-tête, hon får göra detsamma med våra andra hästar vad det lider.

Nu står hon i sin nya box, mumsandes på hö, ovetandes om vart hon hamnat och lika ovetandes om vad som väntar runt hörnet. Runt hörnet väntar både selar och vagnar men det lär hon snart bli varse. Hon får väl bo in sig en liten vecka och sen börjar vi tömköra nästa helg. Om jag kan hålla mig. Annars blir det tidigare.

Vad är då grejen med en så här liten krabat? För mig handlar hästeriet om att man sätter upp en problemställning och ett slutmål. Sen gäller det att lösa problemet och nå målet. Det blir som en jättelik rebus som tar 2-3 år att lösa, om man ens kan lösa den. För dig som händelsevis inte är insatt i den underbara travvärlden, tänk dig att sitta med Rubiks kub i 2-3 år och inte hitta lösningen. Fatta frustrationen! Men tänk om du istället efter lika lång tid lyckas lösa den. Fatta euforin! Och fatta skillnaden däremellan! Där nånstans finns hela idén med att i alla fall jag håller på. Visst, det är roligt att hålla på med djur, vara utomhus, hålla igång sin egen kropp, ha möjlighet till viss ekonomisk avkastning, umgås med människor av samma intresse osv, men allt detta skulle jag nog kunna finna inom nåt annat område. Men just denna nerv, den finns bara i min medvetenhet inom travsporten. Och framför allt i den unga kategorin av hästar. Den där känslan av och tron på att man har hittat det där ostronet, vilket innehåller en riktigt fin och värdefull pärla.

Den känslan och tron har jag om Ängslilja. Den som lever om 2-3 år får se om jag hade rätt eller inte. Hittills går i alla fall allt enligt planerna. Vi har i och för sig bara klippt henne i nacken och kratsat hovarna än, så det är en bit kvar till vinnarcirkeln.

Tipsa gärna dina nära och kära om bloggen ifall du inte redan har gjort det.

Tjenixen!

Jerker.


fredag 21 mars 2014

Hingstvisning på Umåker

Fredagen den 4/4 är det hingstvisning på Umåker. Rikssleipner anordnar i samarbete med Sleipner Umåker en hingstvisning under eftermiddagen och kvällen i samband med att det körs breddtravstävlingar på ovalen.

Det blir ett nytt grepp där hingstarna inte bara kommer att visas upp som brukligt är vid sådana här tillfällen, dvs att leda en defilering och göra en provstart. Det kommer att finnas möjlighet att komma in på stallbacken och mer eller mindre bokstavligt få ta på de närvarande hingstarna och få prata med och ställa frågor om dem till de personer som handhar dem. Sleipnerföreningen, både riks- och den lokala kommer att finnas till hands för att ta hand om de som är intresserade. Fokus kommer att ligga på att man personligen kommer att kunna få se och träffa hingstarna på nära håll och på så sätt få en bättre uppfattning om hur de verkligen ser ut, hur de funkar mentalt och komma närmare deras personlighet.

I skrivande stund är minst sex hingstar definitivt anmälda till visningen. Wiking Blesen, Briskeby Philip, Skaffer Brunen, Alm Viktor, Håkon Jo och Ulvsås Zico. Ytterligare ett par stycken kan komma att delta.

Om man vill leda defilering och visa upp sin hingst på banan så kommer det att finnas möjlighet till det, men det är upp till var och en och som sagt inte den huvudsakliga idén med tillställningen utan det är det personliga mötet med hästarna.

Går man i betäckningstankar så tycker jag att man ska reservera denna kväll för ändamålet i sin kalender. Både ett och annat frågetecken kommer att kunna rätas ut skulle jag tro! Går man inte i betäckningstankar så tycker jag ändå att man ska pallra sig iväg dit, om inte annat för att prata lite strunt och se på fina kallblodshingstar. Och det är min själ inte det sämsta man kan vika en fredagkväll åt.

Hoppas vi ses där!

Jerker.

torsdag 20 mars 2014

Kallblodsklassikern

Dags att betala första insatsen till kallblodsklassikern. Sista inbetalningsdatum är den sista dagen i den här månaden.

Det finns många skäl till att anmäla sitt unga kallblod till Kallblodsklassikern, de flesta av de skälen är bra. Bra för din häst och bra för kallblodssporten. Det finns säkerligen också ett antal skäl till att inte anmäla, de är i huvudsak dåliga. Dåliga för din häst och dåliga för kallblodssporten.

De dåliga skälen lämnar jag därhän och tar istället bara upp några av de tyngsta argumenten för att man ska vara med på tåget.

Först och främst, känslan av att få vara med på äventyret. Att få ställa upp i kvalen mot de allra bästa unga kallbloden som finns att frambringa. Att få se dem live, möta dem och kanske t o m vara en av de som gör upp om hela konkarrongen. Jag och min fru är sp lyckligt lottade att vi har fått vara med om det, med varierad framgång, vid några tillfällen. Minnen för livet vartenda ett av dem. Jag minns och kommer så länge minnet står mig någotsånär bi, att kunna redogöra för de kval och finaler som vi har deltagit i med våra hästar. Och har man varit där så vill man inget hellre än komma dit igen. Det gör att man har ett mål att träna mot och en strävan att försöka nå den absoluta toppen. Och den strävan vinner både en själv, ens häst och i förlängningen travsporten på.

Nästa skäl. It takes two to tango. Klassikern är en möjlighet inte en rättighet som vi måste vårda ömt. En möjlighet att profilera travsporten och de kallblodiga unghästarna. Men det kostar för Svensk Travsport (ST) och de arrangerande sällskapen vilka båda skjuter till mycket pengar. Men varje hästägare måste också bjuda till efter bästa förmåga. En stor del av prispengarna kommer också från insatserna, vilka betalas av de unga hästarnas ägare. För att bibehålla loppets status, position och prispengar och ännu hellre öka dessa, är det viktigt att vi alla hjälps åt så gott man kan och förmår. Kan vi höja värdet på hela tillställningen på sikt så kommer både en själv, ens häst och i förlängningen hela travsporten att vinna på det.

Som uppfödare och så småningom säljare av sin häst, om detta är avsikten, så är det ett försäljningsargument att kunna säga att hästen i fråga har möjlighet att om ett par år kunna delta i de mest penningstinna loppen för kallblodshästar som överhuvudtaget finns. Det vinner man som uppfödare och säljare på, kanske inte hästen men i förlängningen gör också hela travsporten det.

Vidare, tänk om du står där med en talangfull häst och det är dags för anmälan till kvalloppen till Kallblodsklassikern och så får du inte vara med, därför att du inte har betalat för det. "Jaja, jag har så bra häst så den tjänar nog sina pengar ändå", resonerar en del. I mina öron låter det som rävens argument för att inte äta några rönnbär. Har man däremot anmält sin talangfulla häst och allt går vägen så kan jag lova att man själv vinner på det, liksom att hästen gör och i förlängningen hela travsporten.

Finns fler skäl också men det får räcka såhär för denna gång. Det roliga och lustfyllda måste vara det starkaste argumentet. Att ge sig själv möjligheten att kunna drömma och våga hoppas. För det är ju trots allt det som driver oss travtokar att dagligen hålla på.

Hoppet.

Jerker.


onsdag 19 mars 2014

Iskalla träningsförhållanden

Som amatör med knappa resurser så har jag, som så många andra, fått ta skeden i vacker hand och anpassa mig efter vad mina omgivningar har att erbjuda i form av träningsmöjligheter. Detta är nu inte endast en verklighet för den lilla amatören. Det tydligaste exemplet på den diametrala motsatsen är, när den störste av dem alla under de senaste decennierna, Åke Svanstedt, även han fick ta en sked i vacker hand och ändra sitt träningsupplägg från Medelpads backiga terräng till Västergötlands flacka dito.

Sett i ett mikroperspektiv så ändrar inte jag träningen från decennium till decennium, utan nästan från dag till dag eller i alla fall från vecka till vecka. Ibland har jag mindre bra förhållanden och ibland är de helt fantastiska. Med lite fantasi oftast det senare. Just denna dag bjuder Moder Natur på en iskall morgon med stenfrusen barmark och den första tanken som går genom huvudet är att man knappt vill släppa ut hästarna i hagen. Men efter en kopp kaffe och lite eftertanke så har jag lyckats sy ihop ett schema för våra hästar även denna dag.

Även om marken är som den är och temperaturen likaså, så finns det alternativ. Den gångna vintern, i den mån den kan kallas så, har efterlämnat sig ett tjockt islager på de skuggbelagda backarna uppför berget som finns i anslutning till vår gård och där kommer jag att förlägga dagens träningspass för Ängskalla och Katla Kiro. De från kämpa sig uppför backarna mer och mindre hårt. Mer för Katla som har årspremiären ett par månader bort och mindre för Ängskalla som startar på Umåker om fem dagar. Odile från vila ett par dagar efter gårdagens urladdning i Boden.

Nu är påtåren också uppdrucken och det är dags att börja dagen. Och möta de iskalla, fantastiska förhållandena som denna vårvinterdag erbjuder.

Jerker.


tisdag 18 mars 2014

En skitamatörs bekännelser

Boden idag med Odile Kiro. Skitdålig i värmningen. Gjorde ett par ändringar i utrustningen och hon kändes som en ny häst i provstarten. Vissa förhoppningar om att vi skulle nå den där åtråvärda matlappen väcktes.

Starten gick, eller skulle gå rättare sagt. Det blev omstart. Illa ledd volt på nr 12 Odile Kiro och Jerker Bjurman. Helt i sin ordning. Voltade som en kratta. Alltså som en kratta som aldrig tidigare har voltat. Sen kan jag väl tycka att det var lite väl nitiskt eftersom alla var på plats på "kör" även om de andra kommandoorden inte direkt satt som smäckar. Alla kom iväg som de skulle. Och breddlopp är ju till för att skitamatörer ska få köra lopp och få rutin. Och eftersom alla, i mina ögon i alla fall kom iväg som de skulle, så kanske man från funktionärshåll hade kunna ha lite mer Fingerspitzgefühl. Nåväl, jag kan ha missuppfattat situationen, jag kanske skulle ha det straff som blev utmätt. Detta var faktiskt första gången i min typ tjugofyraåriga kuskkarriär som jag fick böter. Iof har de flesta lopp körts med lärlingslicens där man utdömer avstängning istället för böter men ändå. Dessutom har jag alls inte kört särskilt många lopp. Men men, allt går ju som bekant att bevisa med statistik.

Loppet kom sedan iväg i andra starten. Fick ett bra lopp och 700 kvar kändes min springare riktigt fin. Då kom den. Galoppen som jag dittills hade lyckats undvika. Lång galopp. Trodde jag skulle bli diskad, men lyckades plocka ner henne. Sedan gick hästen som ett jehu sista 500 och vi kunde knipa en liten peng i de allra sista stegen.

Slutet gott, allting gott. Jag är supernöjd med hästen och ger mig själv godkänt i betyg. Ett par till så här fina lopp av hästen i vår och jag börjar nästan tro att hon kommer att kunna hävda sig ganska bra i sin nya klass.

Nästa start för Odile blir 27/3 i Bo i en nästan exakt likadan proposition med exakt samma driver.

Tycker du om min blogg så får du gärna hjälpa till med spridningen av den. Rekommendera andra, dela och länka.

Kämpa!

Jerker.

måndag 17 mars 2014

Odile Kiro Bodentravet 18/3

Imorgon är det dags för mig att köra Odile i lopp. Körde henne ett par gånger som treåring i början av hennes karriär. Då var det mest för att hon skulle få en lugn introduktion till livet som tävlingshäst. Sedan dess har hon fått betydligt mer rutin av tävlande, medan jag står kvar och stampar på samma nivå vad den biten anbelangar.

Förhoppningarna inför morgondagen är att få med sig en peng hem. Når vi en lite bättre placering än de sista pengaplaceringarna, kommer jag att bli långt mer än nöjd med, framför allt, mig själv. Odile själv har säkert kapacitet att nå en hygglig placering, dock är hon i sanning inte särskilt lätt att manövrera. Första 300 blir den stora nöten att knäcka. Klarar vi av den delen av loppet på ett bra sätt, så tror jag att det kan komma att gå ganska bra. Då drar vi upp käken. Och då drar vi, kanske, också så småningom av huvan och sänder framåt.

Örjan Kihlström svarade missnöjt efter en fjärdeplacering med Maharajah i P d'A, när han fick frågan om han var nöjd, att "Det är inte fjärdeplatser jag drömmer om". Jag och Kihlström skiljer oss på väldigt många plan, det här är ett av dem.

Håll tummarna. Imorgon berättar jag om varför det gick som det gick, eller inte gjorde det.

Spänn banden!

Jerker.


söndag 16 mars 2014

Årsdebut i jollen

I övermorgon är det dags för ett sällsynt gästspel i min egen sulky, bakom en egen häst, i ett riktigt lopp. Skälen till att jag nästan aldrig kör lopp själv är många, men om det kommer jag säkert att ta upp som ett eget ämne i framtiden.

Loppet går i Boden, på lunchen och det är vår egen Odile Kiro som har det tvivelaktiga nöjet att få dra mig ett par varv runt ovalen. Hon har nu två lopp innanför västen efter vinterträningen och borde så småningom börja närma sig något som i alla fall liknar form. Jag tror inte att hon är redo för några framskjutna placeringar ännu, utan den här starten är mest ett led i matchningen mot kommande tävlingssäsong. Min målsättning och förhoppning är att hon ska kunna börja leverera från maj månad och framåt.

Vissa dubier föreligger dock. Odile sprang på sig mycket pengar ifjol och det blir spännande att se om hon överhuvudtaget kommer att kunna bära dem i år. I sina bästa stunder har hon visat fartresurser som räcker, men det är tyvärr inte alltid som hon har dem, sina bästa stunder alltså. Framför allt måste hon lära sig att öppna snabbare från start. Får vi ordning på den biten så kommer hon med all sannolikhet att springa ihop, både till sin egen havre och kanske också till havren åt någon kompis i stallet, men det återstår alltså att se.

// Jerker

Första inlägget

Detta inlägg är mitt första på min nya blogg och mest en test för att se hur det kommer att se ut eftersom jag har någon form av datoranvändardyslexi.

Har varit inne på Skelleftetravet och kört snabbjobb med Katla Kiro och Ängskalla idag. Kanonfin bana. Katla fick springa 1.38 / 3000m och Ängskalla 1.32 / 1600m. Båda gjorde det på ett bra sätt.

Katla får träna på ett par månader till och årsdebuterar i mitten av maj. Ängskalla har ett par lopp i slutet av denna månad.